Olympe de Gouges – halshöggs för sin feminism

Krönika publicerad i NU nr 4 2009

Olympe de Gouges fransk feminist

”En kvinna har rätt att bestiga schavotten. Då måste hon också ha samma rätt att bestiga talarstolen” skrev Olympe de Gouges kritiskt om den franska revolutionen. Tidigt insåg hon att de stolta slagropen ”Frihet – Jämlikhet – Broderskap” handlade om en liten del av världens befolkning: de vita männen. Kvinnorna och slavarna lämnades utanför.

Olympe de Gouges föddes 1746 som dotter till en slaktare och en tvätterska i södra Frankrike. Hon blev i unga år änka med en nyfödd son. Trots att hon saknade formell utbildning närde Olympe de Gouges en dröm om att bli dramatiker. Fast besluten att lyckas fl yttade hon till Paris och började umgås med intellektuella, konstnärer och skådespelare. Hon anammade snabbt upplysningens idéer som spred sig i salongerna. Hennes litterära bana inleddes med ”L‘Esclavage des nègres ou l‘Heureux Naufrage” (Negrernas slaveri eller Det lyckosamma skeppsbrottet), den första franska pjäsen som tog ställning mot slaveriet. Ämnet var känsligt. Många fransmän oroades av de allt vanligare blandäktenskapen, trots att äktenskap mellan vita och svarta hade förbjudits. När skådespelarnafick veta att manuskriptet dessutom var skrivet av en kvinna gjorde de allt för att fördröja pjäsens uppförande. Olympe de Gouges mottog hotbrev och själva premiären 1789 blev tumultartad. Hon upprördes allt mer över att revolutionen negligerade kvinnornas medborgerliga rättigheter. När Nationalförsamlingen gav ut sitt manifest om de mänskliga rättigheterna uteslöts kvinnorna. I protest skrev Olympe de Gouges om deklarationen och lät 1791 publicera den banbrytande ”Déclaration des Droits de la Femme et de la Citoyenne” där hon krävde civil och politisk jämlikhet mellan könen.

Olympe de Gouges skarpa penna blev allt mer obekväm för Robespierre och jakobinerna. Hon kritiserade dödstraffet och kungens avrättning. 3 november 1793 besteg hon schavotten, där hennes kamp för andras frihet tog ett tvärt slut. Hennes huvudlösa kvarlevor kastades i en massgrav. Två veckor senare användes hon som ett varnade exempel för kvinnor i ett tal av revolutionären Chaumette: ”Kommer ni ihåg den skamlösa Olympe de Gouges som försummade sina plikter i hemmet och som ville bli politiker och begick brott? Vill ni imitera henne? Nej, ni vill säkert känna att ni endast är intressanta och värda uppskattning när ni är som naturen har ämnat er.”

Det skulle dröja ännu 150 år innan den franska revolutionens döttrar 1944 erövrade rätten att rösta.

Jenny Sonesson