Förskolan har förlorat miljarder på maxtaxan

Göran Hägglund föreslog i dagarna en höjning av maxtaxan. Det var modigt, men för lite, för sent och utan koppling till hur förskolan redan har urholkats. Förslaget ökar kortsiktigt resurserna, men förhindrar inte den systematiska urholkningen. Det skriver folkpartisterna Lina Nordquist och Johan Enfeldt på SvD Brännpunkt 

Lina Nordquist

Lina Nordquist

Av de 1,4 miljarder kronor Kristdemokraterna vill tillföra förskolan ska staten stå för hälften, det vill säga 700 miljoner kronor. Resten fördelas mellan kommuner och föräldrar. 

Detta måste jämföras med vad det illa genomförda systemet för maxtaxan har kostat sedan 2004. Ett alltmer urholkat statsbidrag i kombination med en maxtaxa som inte höjts på tio år har berövat kommunerna cirka 2,4 miljarder kronor. Att KD nu vill ge tillbaka en dryg miljard är välkommet, men sker alltså till priset av att kommunerna själva måste satsa 350 miljoner. Pengar som tas från andra verksamheter. Verksamheter som ständigt fått stå tillbaka när bidrag och avgifter till förskolan inte höjts i takt med lönerna.

Förskolans situation är tragikomisk. Socialdemokraterna vill ha ”mindre barngrupper och investeringar i personalen”, Centerpartiet ”mindre barngrupper och välutbildad personal” och Moderaterna ”mer pedagogiskt innehåll i förskolan”. Samtidigt urholkas förskolan år efter år på resurser.

Sedan maxtaxan infördes har den höjts en gång, mitt emellan två val, år 2004. Då sattes den till 1260 kronor för det första barnet och har sedan legat stilla. Detta är alltså den summa alla familjer betalar som har en samlad inkomst på över 42000 kronor. Samma avgift som då en liter mjölk kostade dryga 7 kronor och bensinen 10 kronor per liter.

För att kompensera kommunerna för minskade intäkter på grund av maxtaxan (i slutet av 90-talet kostade en förskoleplats ofta mellan 2000 och 2500 kr) införde riksdagen ett ”statsbidrag till kommuner som tillämpar maxtaxa”. 2004 skattar vi detta bidrag till 5760 kr/per barn och år. Idag är det till och med lägre: kommunerna får nu 4360 kronor per barn.

Med tanke på den partiöverskridande enighet som råder om personalens betydelse i förskolan borde det ha fallit sig naturligt att räkna upp både avgifter och statsbidrag med ett index baserat på löneutvecklingen. Ett sådant index är SCB:s arbetskraftsindex för utbildning som visar på en löneökning om drygt 23 procent under perioden 2004-2012, motsvarande cirka 2,3 procent per år.

Riksdagen valde bort indexreglering när systemet infördes. Ingen har försökt införa det sedan dess. Finansieringssystemet för svensk barnomsorg innehåller därmed en inbyggd osthyvel som obönhörligt avlövar förskolan. Om statsbidraget räknats upp med index motsvarande ökande lönekostnader hade det idag varit 7141 kronor. Riksdagens passivitet har därmed försämrat förskolan med motsvarande 2782 kr/barn. Med 482000 barn i förskolan blir det över 1,3 miljarder kronor, ungefär lika mycket som KD nu vill tillföra förskolan totalt.

Till detta ska läggas maxtaxan, den avgift föräldrar betalar. Om även denna räknats upp med index, vilket är brukligt för avgifter, skulle den idag ligga på 1558 kronor per månad för första barnet, alltså cirka 300 kronor högre än idag. Med en årlig höjning av månadsavgiften med i storleksordningen 30 kronor skulle förskolan idag ha drygt en miljard ytterligare att röra sig med.

Sammanlagt har alltså illa genomtänkta riksdagsbeslut kostat förskolan närmare 5000 kronor per barn och år. Totalt 2,4 miljarder kronor, varav en miljard i minskade avgifter. Då kommunerna försökt kompensera för intäktsbortfallet har det tvingats ske på bekostnad av andra verksamheter.

Redan när maxtaxan infördes var barngrupperna stora: en genomsnittlig barngrupp innehöll 17,5 barn och varje anställd hade i snitt ansvar för 5,4 barn. Efter att vi därefter dragit undan mattan under kommunernas och förskolorna genom att under drygt tio år utarma deras ekonomi är det inte så underligt att barngrupperna idag bara är marginellt mindre och personaltätheten i princip oförändrad. Snarare borde vi ställa oss frågan var pengarna sparats? Kanske på att bygga paviljonger (så kallade barackförskolor), snarare än kvalitetsbyggnader tänkta att hålla? Kanske i löner och kompetensutveckling? Kanske helt enkelt i andra verksamheter befolkade av mindre röststarka grupper?

Förskolan är viktig. Avgiften ska vara låg. Däremot kan vi inte ha ett system som beskär statsbidrag och avgifter i tysthet, försämrar förutsättningarna och systematiskt avlövar verksamheten. Att KD uppmärksammar förskolan är positivt, men lösningen måste återställa statsbidraget till 2004 års nivå uppräknat med index. Om såväl statsbidrag som avgifter räknas upp med index får förskolan förutsättningar att utvecklas, istället för att urholkas alltmer varje gång lönerna höjs.

LINA NORDQUIST

ordförande (FP) Uppsala Fyris

JOHAN ENFELDT

tidigare bland annat ordförande och gruppledare (FP) Vallentuna