Liberalt och feministiskt landsting

”Varför är tvättsäckarna i herrarnas duschrum alltid mycket fullare och måste tömmas oftare än tvättsäckarna på damavdelningen?” Den frågan ställde behandlingssköterskan Berit på hudmottagningen på Danderyds sjukhus 2003. Lina Nordquist skriver i Liberal debatt.

liberalakvinnor_styrelsen_linanordquist

Det visade sig att kvinnor och män fick helt olika vård på mottagningen. Manliga patienter ordinerades ljusbehandlingar på kliniken under betald arbetstid av utbildad personal. Kvinnor gick från sina besök med recept på mjukgörande preparat för att själva sköta sin behandling på fritiden. Om kvinnorna sluppit subventionera sjukhusets budget och i stället fått samma behandling som männen hade kliniken behövt expandera sin budget med 25 procent.

Var Danderyds hudmottagning ovanligt konservativ? Naturligtvis inte. Varje dag ordineras kvinnor över hela världen äldre, mindre effektiva läkemedel med fler biverkningar. Dessutom utförs färre provtagningar och undersökningar på kvinnor före diagnos, samtidigt som deras symtom beskrivs som mer ”diffusa”. Det behöver inte vara så.

Den liberala människosynen präglas av ett avståndstagande från kollektivisering av människor. Samtidigt är liberalismen feministisk. Tvättsäckarna ska inte vara fullare på herravdelningen. Bristande jämställdhet är ett strukturellt problem och måste undersökas som ett sådant, men lösningen behöver inte vara kollektivistisk.

Jämställd vård uppnås enklare för landsting som för in mål och mått för jämställdhet i sina styrkort, både vad gäller resursfördelning, hälsa, makt och inflytande.

Exemplet från Danderyds sjukhus visar tydligt på behovet av genuskompetent vårdpersonal. Lika tydligt pekar det på fördelen med vårdstatistik uppdelad mellan kvinnor och män. Det behöver inte vara medicinskt motiverat att behandling är olika kostsam eller effektiv – inte heller att undersökningar är olika omfattande eller väntetider olika långa.

I läkemedelsprövningar på hudmottagningen var 75 procent av patienterna män, trots att diagnoserna var lika vanliga bland kvinnor. Kvinnor måste representeras i den forskning landstinget finansierar. Liberal politik detaljstyr inte forskning. Genom att rikta delar av landstingets forskningsresurser till forskare som fått större forskningsanslag i konkurrens blir dock chanserna större att uppnå högre kvalitet för alla, så även för kvinnor. Dålig forskning gynnar ingen, oavsett genusfokus.

Så till personalen: ett samhälle med fria yrkesval förutsätter en rad attraktiva yrken, men kvinnodominerade sådana ger fortfarande lägre löner och sämre karriärmöjligheter än de dominerade av män. Ett framgångsyrke är ett där karriärvägar och lönespridning motiveras av kompetens, inte av kön. Det är inte av naturen givet att en sjuksköterskas enda märkbara lönelyft sker när hon blir administratör eller då semesterpaniken närmar sig hos ledningen. Eller att AT- och ST-läkare avlönas under sin utbildning, men inte en sjuksköterska under specialistutbildning. Inte heller är det självklart att barnomsorg enbart erbjuds dagtid i områden där många jobbar natt.

Jämställdhetsutbildning av chefer är ett viktigt steg mot ett jämställt landsting. Männens tvättsäckar hade varit överfulla i minst tjugo år i Danderyd, men det var först då en nytillträdd klinikchef lade till punkten ”Jämställdhetsfrågor” på dagordningen som Berit tog upp frågan till diskussion.

Ett landsting blir helt uppenbart inte mer jämställt än sin personal. Ett jämställdhetsperspektiv hos anställningsnämnder och ledning främjar därför hela vården. Dessutom kan handledare med genuskompetens enkelt göra läkar- och sjuksköterskestudenter medvetna om vad jämställd vård innebär. Jämställd vård är ingen administrativ pappersåtervinning. Med kunnig personal är det mesta vunnet.

Slutligen behöver vårdpersonal i dag inte vara anställd av landstinget. Lagen om valfrihetssystem (LOV) kan vara den viktigaste jämställdhetsreformen på den här sidan millennieskiftet, eftersom den uppmuntrar företagande just i branscher där kvinnor dominerar. Att utvidga LOV gynnar inte bara jämställdhet i landstinget, utan i hela samhället, genom att det utmanar traditioner och rådande normer.

Demokrati, äganderätt, marknadsekonomi och meritokrati skapar frihet. Liberal feminism handlar om att såväl kvinnor som män ska kunna vara fria att göra egna val. Konstigare än så är det inte.

LINA NORDQUIST

är docent, landstingspolitiker och sjukvårdspolitisk talesperson för Liberala Kvinnor.