Fler timmar i förskolan kräver mer personal

Barnens genomsnittliga vistelsetid har ökat från 29 timmar i veckan år 2005 till 31 timmar idag. Antal personal har dock inte ökat. Det innebär i praktiken att personaltätheten minskat med 7 procent, skriver debattörerna Johan Enfeldt och Lina Nordquist på Svd Brännpunkt.

Barngrupperna i förskolan har blivit för stora. Det har varit en återkommande kritik från både höger och vänster på senare tid. Det är rimligt och ofta pekas maxtaxan ut som boven i dramat. Ändå visar skolverkets statistik att det stora raset i resurser till förskolan skedde på 90-talet. 1990 gick det 4,2 barn per årsarbetare i förskolan, men redan när maxtaxan infördes 2001 var antalet barn per årsarbetare uppe i 5,4. Sedan dessa har det enligt statistiken inte hänt så mycket. Idag är siffran 5,3. Slutsatsen skulle kunna vara att maxtaxan inte har slagit mot personaltätheten.

Problemet är att personaltäthet i förskolan inte kan räknas som i skolan där det finns en förhållandevis fast timplan. Barnen i årskurs 3 går lika många timmar idag som 2001. Så är det inte i förskolan. Sedan 2005 har det helt saknats statistik om barnens vistelsetider i förskolan och när Skolverket nu efter 7 år redovisar en ny föräldraundersökning står det tydligt att den faktiska personaltätheten minskat.

Barnens genomsnittliga vistelsetid har ökat från 29 timmar i veckan år 2005 till 31 timmar idag. Samma antal personal har nu alltså att ansvara för en längre arbetstid med barnen. Den ökade tiden innebär i praktiken att personaltätheten minskat med 7 procent. Det motsvarar en person på en förskola med 15 medarbetare. Det ska också sägas att vistelsetiderna generellt sett är längre i storstadsregionerna.

Det finns de som kommer att säga att detta är maxtaxans fel, att föräldrar shoppar eller spelar golf och låter skattebetalarna stå för barnpassningskostnaden. Vi menar att det är fel. Det är visserligen korrekt att systemet med maxtaxa gör att det inte kostar extra att ha barnen i förskolan en timme till per dag, men sett till tidsperioden så vet vi att det skett stora förändringar på arbetsmarknaden. Några av dessa genererar i sig behov av barnomsorg under en större del av dagen:

• Fler kvinnor arbetar idag heltid, eller åtminstone en större deltid. Sedan 2000 har andelen barn som har en heltidsarbetande mamma ökat med 7 procent enligt SCB.

• Pendlandet i storstadsregionerna har ökat kraftigt och längre restider medför längre dagar. Inpendlingen till Stockholm, Göteborg och Malmö har ökat med mellan 11 och 22 procent under de senaste 7 åren. Störst har ökningen varit för kvinnor.

Att vistelsetiderna inte följts upp förrän nu har medfört att en i praktiken minskad personaltäthet har dolts bakom ett det faktum att det går lika många barn per årsarbetare idag som 2001. Verksamheten har skurits ned på ett sätt som inte hade varit möjligt i till exempel skolan och personalen har fått mindre tid för varje barn.

På senare tid har flera vällovliga initiativ tagits, både från borgerligt håll och från oppositionen. Vi menar dock att det som krävs är att verksamheten i förskolan tas på allvar. Det sker inte genom att införa krångliga modeller där kommunerna tvingas göra det ena eller det andra för att få del av ett statsbidrag (KD) eller bara genom en satsning på fler utbildningsplatser (S). Det sker istället genom att maxtaxans konstruktion omgående ändras så att avgifter och statsbidrag räknas upp med index. Om så hade skett från början skulle det idag finnas ytterligare 2,4 miljarder till förskoleverksamhet. Räknat i tjänster handlar det om storleksordningen 4500 tjänster även om vi får räkna med att många kommuner skurit hårt i andra verksamheter för att så långt möjligt freda förskolan.

En uppföljning av den faktiska personaltätheten med hänsyn tagen till vistelsetid kan inte vänta ytterligare 7 år.

JOHAN ENFELDT

Björklinge, tidigare bland annat ordförande och gruppledare för folkpartiet i Vallentuna

LINA NORDQUIST

ordförande folkpartiet Upsala Fyris