Pojkarna slits itu av kravet på heder

Liberala kvinnors socialpolitiska talesperson Fatima Svanå skriver på Svt debatt 

HEDERSKULTUR I mitt arbete ser jag stora kunskapsskillnader gällande begreppet hedersvåld: vissa har erfarenheter, andra står helt oförstående. Många fler i Sverige behöver lära sig vad hedersvåld egentligen är – för flickornas, men också för pojkarnas skull. I ett Sverige där våld och förtryck är något fult, men där man samtidigt av sin familj förväntas delta i förtrycket för att vara manlig, slits pojkarna i dag mitt itu, skriver Fatima Svanå.

Hedersvåld eller hederskultur väcker känslor. Vissa tar illa upp av själva begreppet. Och det ska gå att diskutera ord som skam, heder, det arabiska begreppet namos, kyskhet, våld – det ska vi fortsätta göra! Men tills vidare behöver vi använda det begrepp som är känt, som fler och fler börjar känna till. För medvetande är nummer ett. A och O. Under mina år som aktiv i kvinnojoursrörelsen och som beteendevetare på olika ungdomshem för flickor har jag hos tjänstemän mött allt från personal med egna erfarenheter, till oförståelse.

Den skiftande kunskapsnivån är skrämmande! Den starka kulturen inom skola och socialtjänst att alltid informera föräldrar om vad deras barn råkar ut för gör att flickor ofta råkar illa ut i hemmet – när vi egentligen menade gott. Det handlar om kunskap.

Fler behöver lära sig vad hedersvåld är. Fler behöver veta hur de ska se signalerna på att en person är förtryckt av sin familj och hur de ska handskas med problemet. För det är verkligen inte enkelt. Många är rädda att bli tagna för rasister när de kritiserar våld och kontroll utfört av en person med utländsk härkomst.

Men rädslan för att stigmatisera en viss religiös eller etnisk grupp får aldrig hindra oss att tala om att problem finns i den kulturen, religionen eller etniska gruppen.

Vi måste stå på den enskilda individens sida i dess kamp för sina basala rättigheter och utformandet av sin egen framtid. Flickan som längtar efter att utbilda sig måste få stöd av samhället när hennes familj kräver att hon stannar hemma för att laga mat åt sina bröder.

Alla flickor i Sverige, som redan fyra-femårsåldern vet att en kvinna ses som ett objekt som ska döljas och gömmas tills hon blir vuxen för att giftas bort, måste få veta att det svenska samhället står på hennes sida i rätten att utvecklas som fri människa. Som subjekt i en fantastisk värld full av möjligheter, för den som önskar.

Alla pojkar som tidigt lär sig att hålla koll på sina systrar och sin mamma för att rapportera minsta avvikelse från normen till pappa (eller i vissa fall mamma) måste få hjälp och tid att reda ut sin egen roll i ett förtryckande system.

För de pojkarna slits mitt itu – i ett Sverige där våld och förtryck är något fult, men i en familj där det förväntas i din roll som ung man att delta i förtrycket för att vara manlig. Där det blir fult att låta bli.

Jag gråter för de unga männen som i sin vilsenhet under tonåren blir skolans bråkstakar – hamnar i kriminalitet och till slut landar i en relation med en kvinna som i sin tur ska kontrolleras och bevakas.

Vi ska fortsätta arbeta för att kartlägga förtrycket, öka myndigheters kunskaper och tillhandahålla reella flyktvägar för den som fruktar för sitt liv och sina rättigheter. För det behövs samarbete, inom Sveriges gränser mellan olika aktörer, såsom skola, polis och socialtjänst – men också på ett internationellt plan, mellan EU-länder i synnerhet och alla länder i allmänhet. Vi ska fortsätta prata om problemet med hedersvåld och kyskhetskultur och vi ska vara modiga och principfasta, för att skapa framtidstro för Sveriges ungdomar.

Fatima Svanå (FP), socialpolitisk talesperson Liberala Kvinnor och beteendevetare med många års erfarenhet av mäns våld mot kvinnor och hedersvåld