Den som borde ha förstått att samtycke inte förelegat borde dömas

En samtyckeslagstiftning hade inte hjälpt i våldtäktsfallet i Lunds tingsrätt. Den uppfattningen har både jag och Håkan Hydén, professor i rättssociologi vid Lunds universitet. I den aktuella domen konstaterar domstolen att mannen tvingat sig till samlag med våld, dvs att kvinnan inte samtyckt. Men varför dömdes han då inte? Jo, för att det inte ansågs ställt utom rimligt tvivel att han verkligen insett att hon inte samtyckte.

”Om tanken inte har slagit honom, att hon inte vill ha sex med honom, då har han inte heller haft något uppsåt att göra det som han gjort. Han ska då också frikännas.” Så skriver lagmannen Ralf G Larsson vid Lunds tingsrätt på SVT Debatt den 14 januari.

”Har han inte förstått att hon inte har velat så spelar det juridiskt sett ingen roll hur mycket hon inte har velat.” Så skriver ledarskribenten Hanne Kjöller i DN den 14 januari.

Visst har de rätt. För att kunna döma någon för våldtäkt idag krävs att gärningsmannen haft för avsikt att begå handlingen mot den andres vilja.

Beatrice Ask säger i Agenda i SVT den 20 januari att ”Många kvinnor är oroliga för att domstolar inte kan döma för våldtäkt även om de sagt nej” och att ”Det är ingen enkel teknisk lösning som skulle göra alla nöjda och glada.” Kan vi, som anser att våldtäkt är en kränkning av de mänskliga rättigheterna och ett av de yttersta uttrycken för bristande jämställdhet i vårt samhälle, nöja oss med ett sådant besked? Självklart inte. Men den frustration som domen väcker hos så många av oss bör inte riktas mot domstolen utan mot lagen.

Sexualbrottslagstiftningen har nyligen ändrats men Folkpartiet liberalerna vill mer. På vårt landsmöte i november beslutade vi att i vårt partiprogram att skriva in att vi vill att sexualbrottslagstiftningen ska kompletteras med en separat bestämmelse om sexuella handlingar som genomförs utan en persons samtycke. Vi beslutade även att vi vill att den ska kunna dömas som borde förstått att samtycke inte förelegat. Om detta har jag skrivit flera artiklar tillsammans med Andreas Anderberg, doktorand i straffrätt med ett avhandlingsprojekt om oaktsamhetsbrott. Det framstår som sannolikt att en lagtext i enlighet med det sistnämnda förslaget skulle medfört att en gärningsman motsvarande mannen i Lund skulle ha dömts för sexualbrott.

I Dagens Juridik den 20 januari framkommer att professor Håkan Hydén delar Folkpartiet liberalernas uppfattning att ett sätt att komma åt problemet med sexualbrottslagstiftningen är att i lagen skriva in att även den som bort inse att den andre inte var med på den sexuella handlingen ska kunna dömas. Hydén föreslår att detta skrivs in i 6 kapitlet 1 § i brottsbalken. Själv har jag föreslagit att det skrivs in i 13 §. Oavsett var i lagen man lägger in en sådan text så skulle det bli oerhört tydligt att lagstiftaren ställer krav på den som vill ha sex att ta reda på den andres inställning.

Företrädare för M har sagt sig vara emot en samtyckeslagstiftning. Min förhoppning är att de och övriga partier åtminstone kan instämma i Folkpartiets förslag om att döma den som borde förstått. Då kan riksdagen äntligen ta sig vidare efter den resultatlösa diskussion man enligt Ask haft ”de senaste 10-15 åren” och så fort som möjligt ta ett beslut som ger ökad sexuell integritet och ökad rättstrygghet i vårt land, särskilt för oss kvinnor.

Anna Mårtensson

Anna Mårtensson

Kommunalråd (FP) i Jönköping, ersättare i riksdagen
Liberala kvinnors rättspolitiska talesperson
Fd relationsvåldsspecialist (åklagare med specialistkompetens)