Rikta frustrationen mot lagen

Samtyckeslag nu

Idag skriver Anna Mårtensson, Liberala kvinnors rättspolitiske talesperson och Andreas Anderberg, doktorand i straffrätt, i Skånska dagbladet med anledning av den friande våldtäktsdomen i Lunds tingsrätt

I fredags (10.1) ogillade Lunds tingsrätt åtalet mot en man för våldtäkt av en kvinna. Det ansågs inte bevisat att mannen verkligen insett att kvinnan inte samtyckte, trots att hon bl.a. skrikit ”nej” och ”sluta”. Domen har väckt starka reaktioner, inte minst medialt. Ett ändrat skuldkrav skulle troligtvis lett till en annan utgång i målet.
Domstolen konstaterade att mannen, objektivt sett, tvingat sig till samlag med våld. Men åtalet ogillades för att det inte ansågs ställt utom rimligt tvivel att han verkligen insett att hon inte samtyckte. Detta trots att tingsrätten själv menade att utrymmet för att missförstå en kvinna som uttalat ord som ”nej” och ”sluta” var mycket litet.
Den frustration som domen väcker bör dock inte riktas mot domstolen utan mot lagstiftningen. Sexualbrottslagstiftningen ändrades av Alliansregeringen så sent som sommaren 2013 genom att rekvisitet ”särskilt utsatt situation” infördes. Detta var en välkommen, men inte tillräcklig, reform.
Vid Folkpartiet liberalernas landsmöte i november beslutades att partiet ska driva frågan om en komplettering av sexualbrottslagstiftningen med en bestämmelse om att det för straffansvar ska räcka att gärningsmannen borde ha insett att målsäganden inte samtyckte.
Kanske är domslutet korrekt, utifrån gällande lagstiftning, men det förefaller troligt att utgången skulle ha blivit en annan med en sådan lagstiftning som Folkpartiet liberalerna vill ha. Det hade då räckt för åklagaren att bevisa att den åtalade mannen borde ha insett att kvinnan inte samtyckte.
Det finns redan idag oaktsamhetsansvar och bevisregler på många andra straffrättsliga områden som gör att rätten kan döma den som borde ha insett eller haft skälig anledning att anta att vissa omständigheter var – eller inte var – för handen. Att ett så högt värderat intresse som den sexuella integriteten inte omfattas av någon oaktsamhetsreglering framstår som besynnerligt – inte minst när t.ex. köp av stöldgods, en i jämförelse betydligt lindrigare handling, bestraffas som häleriförseelse vid oaktsamhet.
Lagen borde ändras så att oaktsamhet blir tillräckligt för att kunna döma för sexualbrott. På så sätt värnas brottsoffren utan att rättssäkerheten för de misstänkta försämras i någon väsentlig mån.
Andreas Anderberg
Doktorand i straffrätt vid Örebro universitet med ett projekt om oaktsamhetsbrott
Medlem i FP
Anna Mårtensson
Kommunalråd (FP) i Jönköping, ersättare i riksdagen
Liberala kvinnors rättspolitiska talesperson
Fd relationsvåldsspecialist (åklagare med specialistkompetens)