Fosterdiagnostiken gav mig ett val

Att forskningen erbjuder en möjlighet att utan missfallsrisk, tidigt i graviditeten, ta reda på avvikelser innebär en lättnad för många av oss”, skriver Jenny Sonesson på SVT opinion.

Jenny Sonesson Liberala kvinnor feminism

 

 

 

 

New York var klibbigt varmt i juni 2011. Jag var där i tjänsten för möten i FN:s svala konferensrum. Chefen för UN Women varnade för att Vatikanstaten och en rad abortfientliga länder inlett ett nära samarbete.

Jag suckade men antecknade inte. Flera FN-tjänstemän hade redan vädrat sin oro.

Tre månader senare var jag och min man förväntansfulla på rutinultraljud. Barnmorskan såg med rynkad panna på skärmen. Hon hämtade en läkare. Och ytterligare en.

Vi drabbades av ett tungt besked. Fostret hade mycket allvarliga skador som kanske inte ens var förenligt med liv. En vecka senare avbröt jag graviditeten. Det finns inte utrymme här att beskriva smärtan och sorgen.

Fosterdiagnostik väcker känslor. Kristina Ahlinder och Mia Wright, båda föräldrar till barn med Downs syndrom, varnar på SVT Opinion för en ny metod för fosterdiagnostik som via ett blodprov kan upptäcka kromosomavvikelser. De fruktar att deras älskade barns existens kan ifrågasättas.

Det är angeläget att gravida som får besked att fostret har Downs syndrom ges balanserad faktabaserad information och att vi värnar ett samtalsklimat som har respekt för personer med Downs syndrom.

Danmark är inget föredöme. Men vi måste hålla flera tankar i huvudet samtidigt.

Fostervatten- och moderkaksprov har hittills varit de enda säkra metoderna för att upptäcka kromosomavvikelser. Det handlar inte endast om Downs syndrom.

Vi får inte glömma att testerna görs för att fastställa även allvarligare kromosomförändringar som Edwards syndrom och Pataus syndrom. De medför grava missbildningar och svår utvecklingsstörning. De flesta barn med dessa syndrom dör som nyfödda.

Endast ett fåtal lever efter några års ålder. Provet görs genom att en lång nål sticks in i magen på den gravida kvinnan och innebär risk för fostret. En halv till en procent av proverna leder till missfall av ofta friska foster. Jag har fått en sådan lång nål nerkörd i min gravida mage vid två tillfällen.

Oron för missfall var påfrestande. Jag har vänner som avstått av rädsla. Ovissheten om fostrets hälsa har i stället utgjort ett stressmoment för dem fram till förlossningen.

Att forskningen erbjuder en möjlighet att utan missfallsrisk, tidigt i graviditeten, ta reda på avvikelser innebär en lättnad för många av oss. Vi måste komma ihåg att testet är frivilligt och ingen tvingas att avbryta sin graviditet.

De abortfientliga vindarna blåser allt kallare i Europa. Att attackera fosterdiagnostik, och därmed kvinnors rätt till information om sin graviditet, är en strategi av det organiserade abortmotståndet med syfte att undergräva den fria aborten.

Europarådet lyckades 2012 stoppa en motion som likställde fosterdiagnostik med rashygien. Den undertecknades av en rad ledamöter som är kända abortmotståndare, även svenska sådana. Motionen avvisades tack och lov med motiveringen att den äventyrar kvinnors grundläggande rättigheter.

Om man kan sin feministiska historia vet man att kvinnans rätt att bestämma över sin kropp är fundamentalt för jämställdheten. Att en kvinna själv får avgöra om hon ska avsluta en graviditet är i Sverige reglerat i lag. Kvinnan behöver inte ange något skäl för sitt beslut.

Det är principer att värna om. Jag ångrar inte mitt beslut om abort.

Jag är tacksam över att fosterdiagnostiken gav mig information och därmed ett val.