Det finns ingen quick fix för jämställd forskning

Den nya regeringen vill åtgärda ojämställdhet bland forskare från fel ände. Kvotering ska inte slå ut konkurrens om forskningsresurserna, skriver docent Lina Nordquist tillika Liberala kvinnors högskolepolitiska talesperson, på SvD Brännpunkt.

Lina Nordquist

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Svensk forskning ska bli mer jämställd. Det meddelade Stefan Löfven i sin regeringsförklaring. Det borde låta lovande: för att upptäcka nya energikällor, utforma morgondagens sjukvård och skapa ett hållbart samhälle måste forskare, oavsett kön, få chansen att utvecklas och nå resultat.

Tyvärr är sanningen en annan. Socialdemokraterna har nämligen tydliggjort att deras recept är att ge statliga forskningsfinansiärer i uppdrag att se över ”hela processen” för forskningsanslag ”för att män ska sluta gynnas på kvinnors bekostnad”.

Den process som ska ses över kallas sakkunniggranskning. Den går idag ut på att grupper av ledande forskare på standardiserade sätt granskar kvaliteten och potentialen i inskickade ansökningar. Forskningsråden följer tydliga jämställdhetsstrategier. Hur den nya regeringen istället vill fördela resurserna är oklart, men Löfvén offentliggjorde redan i våras att han ville ge forskningsråden ”ett mycket tydligare uppdrag”.

Det luktar kvotering och detta är bekymmersamt. Kvotering istället för konkurrens om forskningsresurser leder nämligen inte till ökad jämställdhet, utan till att resurserna fördelas på andra grunder än forskningens värde, vilket i förlängningen gör att vi kan gå miste om de mest lovande läkemedelsbehandlingarna, miljöförbättringarna och historiska upptäckterna. En duktig forskare är nämligen bättre än en mindre duktig forskare, vare sig hen är man eller kvinna.

Den nya regeringens forskningspolitik vill åtgärda ojämställdheten från fel ände. Vid det laget forskare får större statliga anslag har de generellt många års forskning bakom sig. Att tro att jämställdhet skapas genom ”en process” ett decennium efter forskardebuten är i bästa fall naivt.

Förmodligen utgår kvoteringstanken från tanken att män gynnas vid tilldelningen av anslag. När the European Molecular Biology Organisation (EMBO) för några år sedan införde könsneutrala, avidentifierade forskningsansökningar fick dock inte fler, utan färre kvinnor anslag. De sakkunniga själva förklarade detta med att de förmodligen i vanliga fall omedvetet lyfte kvinnorna för att förbättra statistiken. Detta är elefanten i rummet ingen vill kännas vid. Den visar tydligt att forskarvärldens bristande jämställdhet inte skapas vid fördelningen av anslag, utan under alla de år som leder fram till varje forskares ansökan.

Att gynna kvinnors ansökningar för att kompensera för ett ojämställt samhälle är ingen lösning. Jämställd forskning kräver istället goda möjligheter att forska för både kvinnor och män, vare sig de är småbarnsföräldrar eller kombinerar patientstudier med jourpass på vårdavdelningar. Jämställd forskning kräver fler trygga anställningar tidigt i karriären, tydlig tid för forskning i förenade anställningar och mer barnomsorg på obekväm arbetstid. Detta arbetar Folkpartiet för. Vi vill se goda karriärvägar för unga forskare och öka möjligheten att driva självständiga projekt. Vi har ökat doktoranders sociala trygghet och arbetar för att studier och post doc enklare ska kunna kombineras med familj och föräldraledighet. Forskarbanan ska vara en realistisk möjlighet, oavsett kön.

Socialdemokraterna vill även öka andelen professorer som är kvinnor genom en ”dialog” med lärosätena och dela ut en jämställdhetsbonus på 100 miljoner kronor. Hundra miljoner. Eftersom Alliansen på åtta år tillfört forskningen nio miljarder och Vetenskapsrådets och högskolesektorns anslag numera uppgår till 42 miljarder innebär det 0,2 procent. Bonusen gör med andra ord ingen ekonomisk skillnad, men skickar en tydlig signal att forskningens frihet och universitetens autonomi snabbt kan att övergå i detaljreglering när Socialdemokraterna får hålla i taktpinnen.

Det finns ingen quick fix för jämställd forskning. I en jämställd forskarvärld finansieras lovande forskningprojekt, inte forskarnas kön. Jämställd forskning handlar om att ge forskare goda möjligheter att utvecklas och nå sina mål, vare sig de är kvinnor eller män. Från den dag en student sätter sin fot innanför ett lärosätes dörrar ska talang och engagemang avgöra chansen till framgång, inget annat. Så skapar vi morgondagens Sverige.

LINA NORDQUIST

högskolepolitisk talesperson, Liberala Kvinnor

docent i fysiologi vid Uppsala universitet