Stefan Löfvén sviker feminismen

Stefan Löfven avstod att ta upp abortfrågan under mötet med Polens premiärminister. Det anstår inte en statsminister som lovat att driva en feministisk politik, skriver Liberala kvinnors Gulan Avci och Lina Nordquist på Expressen debatt.
Gulan Avci

lina nordquist

 

 

 

 

 

Sverige har en stolt tradition i kampen för kvinnors rättigheter. Liberaler och socialdemokrater har genom historien kämpat sida vid sida för viktiga jämställdhetsreformer; införandet av lika rösträtt, kampen för fri abort, sexköpslagen, öronmärkta månader i föräldraförsäkringen, barnomsorg – listan kan göras lång.

Dessa framgångar hade inte varit möjliga om inte kvinnor började organisera sig och kämpa för sina rättigheter. Sedan dess har kvinnorörelserna på olika sätt kämpat mot de system och strukturer som diskriminerat och kränkt kvinnors rättigheter.

Statsminister Stefan Löfven slog förra året fast i regeringsförklaringen att ”den nya regeringen är en feministisk regering” och att jämställdhetsperspektivet ska prägla alla beslut regeringen fattar. Det är bra men förpliktigar regeringschefen i ett av världens mest jämställda länder att försvara feminism och jämställdhet.

Dock verkar dessa ställningstaganden enbart gälla på hemmaplan. Förra måndagen (16/3) var statsministern på statsbesök i Polen och träffade premiär-minister Ewa Kopacz i ett 90 minuter långt samtal för att diskutera jämställdhetsfrågor.

Statsministern hade möjlighet att lyfta de vidriga abortlagarna med premiärministern men valde att inte göra det. Inte ens i den efterföljande presskonferensen fick journalisterna möjlighet att ställa frågor i ämnet.

Expressen frågade statsministern varför han inte tog upp Polens förbud mot aborter på svenska ambassadens residens i stället. Det pinsamma svaret att: ”vi har pratat jämställdhet och jag vill prata om jämställdhetsfrågan” får oss att häpna.

Vi frågar oss vad som kan vara viktigare att diskutera än det faktum att kvinnor dör till följd av illegala aborter. Och att det, enligt Löfvens partikamrat Veronica Palm, varje år hittas hundratals nyfödda i papperskorgar i Polen som lämnats där av desperata kvinnor som inte haft möjlighet att göra abort.

Här hemma har debatten gått i högvarv kring abortfrågan senaste året. Det är ingen hemlighet att Sverigedemokraterna är ett kvinnofientligt parti och vill inskränka kvinnors rättigheter genom att sänka gränsen för fri abort.

Kristdemokraterna som numera säger sig ”respektera” svensk abortlagstiftning försöker hitta bakvägar för att frånta kvinnan rätten till sin egen kropp genom att möjliggöra för samvetsklausuler för sjukvårdspersonal inom sjukvården. I Norge har detta lett till senare aborter och till större lidande för kvinnan. Den sjukvård vi som patienter får måste grunda sig på våra behov, inte på vilka medarbetare som är i tjänst just då.

Statsminister Stefan Löfven hade ett gyllene tillfälle att berätta för Polens premiärminister om vikten av lagliga aborter. Han borde berättat för henne att frågan om fri abort både handlar om rätten till kvinnans självbestämmande över sin egen kropp men framför allt handlar det om överlevnad.

Enligt WHO (Världshälsoorganisationen) dör 70 000 kvinnor årligen av illegala aborter. Stats-ministern borde berättat för Kopacz att aborterna inte blir färre bara för att rätten till abort förbjuds.

I Sverige har vi haft fri abort sedan 1975 men i EU-länder som Polen och Malta där det råder abortförbud tvingas i stället unga tjejer och kvinnor utstå den mest förnedrande aborten. Enligt kvinnorättsorganisationer genomförs cirka 180 000 illegala aborter årligen i Polen och det har växt fram en svart abortmarknad. Det är inte värdigt Europa 2015.

Statsminister Löfven har som regeringschef för en av världens främsta jämställdhetsländer en extra viktig uppgift att ta varje tillfälle i akt att lyfta feminism och jämställdhet på de resor han gör. Både nationellt och internationellt. Endast då kan han bli trovärdig i sin devis om att leda en feministisk regering.

Gulan Avci, ordförande Liberala Kvinnor

Lina Nordquist, styrelseledamot Liberala Kvinnor, sjukvårdspolitisk talesperson