Fi, mät hedersvåldet!

Feministiskt initiativ påstår att partiet redan har gjort mer mot hedersvåldet än Folkpartiet gjorde under åtta år. Det är fel. Men det är välkommet att Fi menar att det finns något som heter våld i hederns namn och att detta är ett problem. Nu krävs aktiv handling. Fi verkar gilla att mäta saker. Låt oss mäta hedersvåldet, skriver Gulan Avci, ordförande Liberala Kvinnor på Dagens Samhälle.

Gulan Avci

Gita Nabavi och Jenny Sandsten från Feministiskt initiativ påstår iett debattinlägg att man redan har hunnit göra mer mot hedersvåldet än Folkpartiet gjorde under åtta år. Tillåt mig tvivla. Det var Folkpartiets borgarråd Lotta Edholm som tillsammans med socialborgarrådet Ulf Kristersson (M) 2008 tog initiativ till en kartläggning av förekomsten av hedersrelaterat förtryck i Stockholm. Detta ledde fram till inrättandet av kunskapscentrumet Origo, som direkt och indirekt har hjälpt många utsatta ungdomar och fyllt ett oerhört viktigt behov. Origos långsiktiga framtid är nu osäker efter att majoriteten valt att inte göra verksamheten permanent.

Folkpartiet var dessutom pådrivande bakom att stödet till kvinnojourerna 2014 ökade med 1,5 miljoner kronor. Fi skriver att man nu har fördubblat stödet till kvinnojourerna. Det tycker jag är lovvärt. Vad man inte skriver är däremot att 5 av de 8 miljonerna i ökat stöd har tagits från det övriga föreningsstödet i socialnämnden. Det är olyckligt att organisationer som gör ett viktigt jobb med målgrupper som hemlösa, missbrukare och personer med funktionsnedsättning ska få sämre förutsättningar att bedriva sin verksamhet.

Effekten av de minskande resurserna till övriga föreningar märktes när majoriteten först förhalade och sedan delvis avslog en ansökan från Riksföreningen Glöm Aldrig Pela och Fadime om ett projekt mot tvångsgifte. Det var särskilt beklagligt i ljuset av att projektet riktar sig till två grupper, killar och hbtq-personer, som sällan är i fokus för insatser. 

Feministiskt initiativ nämner även att majoriteten har inrättat ett råd för mänskliga rättigheter i Stockholm, med tillhörande kansli. Men snart ett år efter valet har rådet ännu inte utsetts. Folkpartiet deltar gärna i rådets arbete, men det är svårt att delta i ett råd som ännu inte finns.

För bland annat detta icke-existerande råd och dess kansli har majoriteten avsatt 12 miljoner kronor. De pengarna hade kunnat användas till att satsa både på kvinnojourer och andra behövande organisationer.

Folkpartiet har föreslagit att Stockholms stad tar fram ett program för arbetet mot hedersrelaterat våld, och att man i samband med detta gör om den undersökning om förekomsten av hedersförtryck som publicerades 2009.

Ett särskilt program mot hedersvåldet visar att Stockholms stad tar frågan på allvar. Men framför allt kan man tydliggöra hur olika delar av staden ska samverka mot hedersvåldet. Det är som svar på denna motion som Fi menar att något sådant program inte verkar behövas, eftersom orden ”jämställdhet” och ”diskriminering” nämns så ofta i budgeten. De skriver att ord spelar roll. Jag menar att handlingar spelar större roll.

Det vi har sett under sommaren är att vissa feminister på vänsterkanten har varit mer intresserade av att förneka att det förekommer en hedersproblematik och frihetsinskränkningar i kvinnors vardag i förorterna, än att diskutera hur problemen kan bekämpas. 

Jag välkomnar att Feministiskt initiativ menar att det finns något som heter våld i hederns namn och att detta är ett problem. Men kampen mot hederskulturen kan inte drivas utifrån vackra formuleringar och floskler. Det krävs aktiv handling och tydliga åtgärder för att stoppa det religiöst motiverade kvinnoförtrycket. 

Jag vill därför avsluta med att rikta en uppmaning till Feministiskt initiativ. Att 2009 års Stockholmsundersökning om utbredningen av hedersförtryck upprepas med jämna mellanrum. Dels för att vi ska känna till problemets omfattning, och dels för att vi ska veta om de åtgärder samhället vidtar får någon effekt. Feministiskt initiativ verkar gilla att mäta saker. Låt oss mäta hedersvåldet!