Därför slopade vi ojämställda ersättningssystem

Jämställd vård kräver kritiskt ifrågasättande av invanda arbetssätt, skriver Lina Nordquist (FP), landstingsråd i Uppsala, sjukvårdspolitisk talesperson för Liberala Kvinnor, i Dagens Arena.

lina nordquist

I dagarna debatteras ersättningssystemet DRG:s betydelse som motor för ojämställd vård. Ironiskt nog kan en analys av DRG vara just vad som behövs för att göra sjukvården jämställd.

Ojämställd sjukvård är inget nytt fenomen. För drygt tio år sedan upptäckte en sköterska på Danderyds hudmottagningatt kvinnor och män fick helt olika vård. Män ljusbehandlades, kvinnor fick köpa mjukgörande preparat för egenvård.

Om kvinnorna fått ljusbehandling hade kliniken behövt 25 procent större budget.

Fortfarande får kvinnor färre provtagningar och undersökningar, men fler biverkningar. I en ny studie (Läkartidningen 2015:112) beskrivs att en mans hjärtinfarkt kostar mer, att fler män får intensiv utredning och behandling på hjärtavdelning, men att fler kvinnor dör på sjukhus vid akut hjärtinfarkt.

Ojämlikheten går åt båda håll. Mäns blindtarmar opereras med öppna bukoperationer, men kvinnor med titthålskirurgi, som är betydligt enklare för patienten.

DRG, nationella rikt­värden för behandlingar, kan vara både en bov i dramat och en del av lösningen. Systemet bygger på kostnader för likartade sjukdomstillstånd, men är i grunden inget ersättningssystem, utan en mätmetod som kan ge viktig information om vad behandlingar kostar och hur sjukvården skiljer sig mellan patientgrupper.

Trots detta sätts klinikers budgetar ofta med hjälp av DRG, vilket i praktiken innebär att ersättningen styrs av vad det i genomsnitt i landet kostade att behandla liknande patienter två år tidigare.

Nackdelarna med DRG som ersättningssystem är så avsevärda att alliansen i landstinget i Uppsala län 2014 avskaffade DRG som ersättningssystem till Akademiska sjukhuset och Lasarettet i Enköping på grund av att:

DRG baseras på vad en patient kostar i snitt över hela landet. I verkligheten tar vissa sjukhus emot enklare patienter inom ett visst DRG medan andra behandlar de allra svåraste fallen.

DRG kan motverka sjukvårdens utveckling. I dag kan till exempel alltfler patienter åka hem bara timmar efter en komplicerad operation i stället för att stanna över natten. Dagkirurgin blir då i praktiken dyrare, men med en DRG-ersättning för dagkirurgi och en annan för slutenvård kommer dagkirurgiersättningen att baseras på betydligt ”enklare” patienter i patientunderlag från två år tidigare.

DRG bygger på faktiska kostnader, men garanterar inte att priset är motiverat. DRG-ersättning kan därmed ge kliniker fel budget, vilket kan leda till låga löner, underbemanning och sämre vård.

Ospecifik buksmärta ersätts i år en tredjedel lägre om patienten är gravid – är det rimligt när det även finns ett foster att ta hänsyn till? En nyförlöst kvinnas urinvägsinfektion får kosta 1 500 kronor mindre än en urinvägsinfektion utan närmare specifikation. Beror det enbart på att antalet undersökningar med fog begränsas genom att även symtomfri bakteriuri behandlas? Just nu kan vi bara spekulera.

Systemet kan vara till stor hjälp i arbetet för jämställd vård, men som mät- och referensverktyg. Inte som ersättningssystem. Kanske prioriteras kvinnors hälsa lägre än mäns, det vet vi inte i dag. Ojämställda DRG kan göra sjukvården jämställd, men hittills har beräkningen av DRG utförts utan hänsyn till kön.

Detta är ett stort problem – som Kvinnliga Läkares Förening poängterar ökar risken för diskriminering när diskrimineringsgrunden inte beaktas. Landstingen måste kräva ändring på detta.

Jämställd vård kräver kritiskt ifrågasättande av invanda arbetssätt, varje dag.

Sjukvårdsstatistik måste redovisas könsuppdelad och det gäller även DRG. Patienters vård ska grunda sig på medicinskt behov. Konstigare än så är det inte.

Lina Nordquist (FP), landstingsråd i Uppsala, sjukvårdspolitisk talesperson för Liberala Kvinnor