Ska vi bara bekämpa barnäktenskap långt borta?

Enligt UNICEF har 700 miljoner kvinnor under 18 år gifts bort i världen. 250 miljoner av dessa var under 15 år när de blev barnbrudar. Det är siffror som är svåra att ta in, men också verkliga samhällsproblem som kräver handling – både nationellt och internationellt, skriver Liberala Kvinnors ordförande Gulan Avci i Dagens Samhälle.

Gulan Avci 2014

För de allra flesta som bor i Sverige är det en självklarhet att barn inte ska bli bortgifta. Det strider både mot svensk lag och FN:s konvention om barnets rättigheter. Lika värde och rättigheter.

Vi slår oss ofta för bröstet i internationella sammanhang och vi skryter mer än gärna hur långt vi kommit med jämställdheten i Sverige. I den biståndspolitiska plattformen står det tydligt att; ”jämställdhet är fortsatt prioriterat, liksom att utvecklingssamarbete ska präglas av ett konsekvent jämställdhetsperspektiv”.

Bra så! Men engagemanget för flickor och kvinnor som tvingas leva under fruktansvärda förhållanden och bli bortgifta som barnbrudar ska alltså fördömas där borta. Långt utanför Sveriges gränser. För så länge det sker långt hemifrån är det bekvämt att bekämpa kvinnoförtryck.

Låt mig vara tydlig med vad detta handlar om. Dubbelmoral av dubbla mått. Det är ett svek mot de barn som kommer till Sverige i tron att få växa upp med värdighet och frihet.

För när vi riktar strålkastarljuset mot vårt eget land är det uppenbart att vi inte mäktar med att skydda de barn, främst flickor, som kommer som ensamkommande bortgifta barnbrudar.

Det finns en bred samsyn i riksdagen om barn– och tvångsäktenskap, varför lagstiftningen skärptes den 1 juli 2014 av dåvarande Alliansregeringen.

Trots att det numera är förbjudet med barnäktenskap, behölls några undantag för bland annat utomlands ingångna äktenskap. Det är mycket olyckligt eftersom att vi nu ser konsekvenserna av lagens fallgropar.

Med förra årets stora invandring kom 35 369 ensamkommande flyktingbarn hit. Av dessa är 2 847 flickor. Häromdagen (18/1) avslöjade Ekot att ensamkommande flickor ofta placeras hosanhöriga. I minst 70 fall har det visat sig att de minderåriga flickorna är barnbrudar och mörkertalet är sannolikt större.

Trots att svensk lag förbjuder barnäktenskap har flickorna placerats med männen de gifts bort med i hemlandet. Hur kommer det sig att svenska myndigheter agerar på detta fullständigt oacceptabla sätt? Var är barnperspektivet i de beslut som fattats? Lagen medger inte undantag för andra barn i Sverige att ingå äktenskap. Varför ska den inte gälla de barn som kommer hit?

Nu hörs röster som säger att barn som är gravida inte ska skiljas från sin ”make”. Låt mig då säga vad myndigheter bidrar till när de inte följer lagen: Uppmuntran till våldtäkt på flickor.

Inte nog med det, flickorna riskerar att isoleras och hamna i utanförskap. I stället för att börja skolan, lära sig svenska och bli en aktiv samhällsmedborgare hamnar de utanför samhällets gemenskap. Svensk integrationspolitik har varit exkluderande för flickor och kvinnor. Nu riskerar godtyckliga tolkningar av lagen att isolera de flickor som kommer hit.

Det kan inte anstå en demokrati att göra skillnad på barn utifrån deras ursprung.

I går krävde Liberalernas partiledare, Jan Björklund, att regeringen tillsätter en haverikommission som granskar agerandet hos berörda myndigheter som bidragit till barnäktenskap som är förbjudet enligt svensk lag. Jag hoppas regeringen hörsammar kravet. Inte minst för flickornas skull.

Det är också hög tid att sopa rent framför egen dörr. Annars tappar vi all trovärdighet i vårt internationella engagemang för flickors och kvinnors rättigheter när vi inte ens kan stå upp för dem som kommer till vårt land.

Gulan Avci,
ordförande Liberala Kvinnor
ledamot kommunfullmäktige Stockholms stad