Männen får hjälpen – kvinnorna får dö

”Vi är en feministisk regering”, dundrade Stefan Löfvén i regeringsförklaringen när han blev statsminister. Visst låter det fint i teorin! Men fina ord måste också bli verklig politik. Vi föreslår att den feministiska regeringen även börjar fatta feministiska beslut istället för att använda världens fattigaste kvinnor som budgetregulator.
 skriver Liberala kvinnors ordförande respektive vice ordförande, Gulan Avci och Maria Nilsson, tillsammans med Liberala Kvinnors sjukvårdspolitiske talesperson, Lina Nordquist, på Aftonbladet debatt.

Gulan Avci 2014 Maria Nilsson lina nordquist

 

 

 

 

 

De flesta av världens fattiga är kvinnor. Vad den rödgröna regeringen kallar ”avräkning” innebär i praktiken att upp till en tredjedel av biståndsbudgeten numera kan tas från världens svagaste och istället användas till flyktingmottagande här hemma i Sverige. 

Den neddragningen åsamkar världens mest behövande mycket stor skada. Den innebär också att regeringen anser att människor som lyckats ta sig till Sverige är mer förtjänta av svensk hjälp än de som inte har möjlighet att fly.

Inga andra givarländer tolkar biståndsreglerna på ett så märkligt sätt som Sverige. 

Vilka människor är det vi sparar in på? Tre fjärdedelar av alla döda i krig är kvinnor och barn, och The Centre For Reproductive Rights har visat att kvinnor är extra utsatta för tortyr och bestraffning, men får mindre hjälp. Kvinnor drabbas också i högre grad av fattigdomsrelaterad sjukdom.

Varje dag tvingas kvinnor och flickor föda barn efter att soldater våldtagit dem i väpnade konflikter, eftersom nästintill inga biståndsmedel används till abort. I Kenya bär fem gånger fler kvinnor än män på hiv, trots att obetydlig utbildning skulle räcka för att halvera spridningen bland flickor.

Där är alltså vårt utgångsläge när regeringen beslutar om minskat bistånd. 

Regeringen har varit tydlig med att biståndet till fackliga projekt ska lämnas orört, men ifråga om annat biståndsstöd är framtiden mer oklar. Av SIDA:s analys framgår att ett minskat bistånd kan leda till längre väg till vård och sämre sjukvård, tusentals färre barnmorskor, många tusen färre fistula-operationer, minskat stöd till skydd efter misshandel, hundratusentals färre vaccinationer och brist på filtar och rent vatten.

Bistånd handlar om liv, död och framtid.

Vårt svenska bistånd är i många länder en förutsättning för kvinnors demokratiska rättigheter och måste ovillkorligen värnas och kvalitetssäkras.

I den situation som Sverige befinner sig i är det dessutom obegripligt att regeringen väljer att undanta stödet för fackliga organisationer samtidigt som samma feministiska regering helt väljer tiga om konsekvenserna för kvinnor när biståndet dras ned. Mottagande av asylsökande och utrikesförvaltningens förvaltningskostnader är nödvändiga kostnader i vårt land, men de är inte bistånd. 



Istället för att använda världens fattigaste som budgetregulator bör en feministisk regering hålla benhårt på att biståndet bibehålls. Följa medlen och använda OECD-ländernas jämställdhetsklassificering av bistånd för att säkerställa att biståndet når dem som bäst behöver det.

Vi vill att allt svenskt bistånd kvalitetssäkras. Regeringen bör också överväga att redovisa kostnader för flyktingmottagningen separat och inte sammanlänkat med biståndet. Det skulle i sin tur göra biståndet mer transparent.

Biståndsmedel är ingen sparbössa där man kan nalla extrapengar till annan verksamhet om uppgiften att styra landet blir för svår.

Miljöpartiet ansvarar för biståndsfrågorna i regeringen genom biståndsminister Isabella Lövin. Ett parti som länge motsatt sig urholkningen av biståndet agerar annorlunda idag. Konsekvensen är att färre flickor går i skolan och stödet till organisationer som kämpar för jämställdhet dras in. Detta kan vara värt att tänka på för den regering som hävdar att de för en feministisk politik. 

Gulan Avci, ordförande Liberala Kvinnor 

Maria Nilsson, vice ordförande Liberala Kvinnor 

Lina Nordquist, sjukvårdspolitiske talesperson Liberala Kvinnor