Polisen måste få de resurser de behöver

I takt med att utanförskapet blir större ser vi hur personer som av olika anledningar kommit till Sverige för tigga även exploateras i prostitution. Därför måste polisen nu få de resurser de behöver, skriver Liberala Kvinnors ordförande Gulan Avci (L) och Maria Ahlin på Expressen.

Gulan Avci 2014

Malmöpolisen rapporterade 2015 att betydligt yngre personer än tidigare användes i gatuprostitution. I början av 2016 har det uppmärksammats att lägenheter som hyrts via Airbnb använts som bordeller. Efter en snabb sökning på nätet kan man hitta eskortannonser från i stort sett varje stad i hela landet.

Vi vet att storstäderna Stockholm, Göteborg, och Malmö, i olik omfattning, fått särskilda polisiära resurser att motverka sexhandel. Detta är bra, men mer behöver göras. Prostitution är inte en företeelse begränsad till storstäderna utan något som, framför allt på grund av nätets utveckling, existerar i hela landet.

Därför föreslår vi nu en prostitutionsenhet i varje polisregion, bestående av minst två poliser som på heltid kan arbeta med utredningen av köp av sexuella tjänster samt identifiering av minderåriga i prostitution.

Sverige var först i världen med att kriminalisera köp av sexuella tjänster 1999. Professionen ute på fältet vittnar om sexköpslagen som ett av deras främsta verktyg för att gripa misstänkta köpare, identifiera utsatta barn samt upptäcka den människohandel som ibland kan ligga till grund för prostitutionen.

Samtidigt som vi vet att kriminalisering av sexköp har ett starkt signalvärde, ser vi också en lag utan tillräckliga resurser för att upprätthållas och som så småningom riskerar att förlora sin styrka.

Prostitution leder till allvarliga kränkningar av individens grundläggande fri- och rättigheter. Vi vet från en omfattande mängd forskning att en överväldigande majoritet av de som i vuxen ålder exploateras i prostitution varit utsatta för fysiskt våld, våldtäkt och sexuella övergrepp i barndomen.

 När den enskilda individen inte får den start i livet som familj eller andra vuxna förebilder förväntas ge så måste staten kliva in och ge den utsatte en andra chans.

Stockholmspolisens prostitutionsenhet, med öronmärkta resurser avsatta till spaningsarbete, har varit särskilt framgångsrik. Enligt Brottsförebyggande rådet (BRÅ) har det under 2012 gjorts 299 anmälningar om sexbrott i Stockholm.

År 2013 låg siffran på 204 anmälningar och 2014 rörde det sig om 216 anmälda brott. I Göteborg däremot har man inte haft något annat val än att låta prostitutionsenheten lägga sitt arbete åt sidan för att i stället vara med och samla kraft mot skjutningarna som pågått.

År 2011 anmäldes 265 fall av sexköpbrott i Göteborg, men år 2014 sjönk det till endast 84 anmälningar. En tydlig indikation på att resursfördelning ger direkta avtryck i brottsstatistiken. Sexköpsbrott är ett spaningsbrott, vilket innebär att om polisen inte letar efter misstänkte köpare av sexuella tjänster kommer dessa inte heller att hittas.

I takt med att utanförskapet blir större ser vi bland annat hur personer som av olika anledningar kommit till Sverige för tigga även exploateras i prostitution. För många är detta de enda två livsvalen.

Därför måste polisen nu få de resurser de behöver för att kunna vara synliga och närvarande där prostitution och annan exploatering finns.

Både ute på gatan och på nätet. Virtuell betyder inte overklig – det som händer på nätet är lika verkligt som det som händer på gatan.

För att fortsatt gott arbete med att upprätthålla de värderingar som vårt samhälle är byggt ska kunna bedrivas behöver vi en prostitutionsenhet i varje polisregion. Vi kan inte vända utsatta personer ryggen. Nu är det dags för nivå två.

Sverige har gjort mycket, och Sverige kan göra mer!

Gulan Avci (L)

Ordförande Liberala Kvinnor

Maria Ahlin

Ordförande ungdomsorganisationen Freethem