Så kan Liberalerna bli liberalismens försvarare

Det behövs ett parti som försvarar liberala värden, hette det alltid när folkpartister träffades. Ofta var det något närmast rituellt över dessa uttalanden. För i praktiken har det varit svårt för väljarna att se hur det liberala samhället står och faller med antalet kärnkraftsreaktorer eller förstelärartjänster.

När Liberalerna i helgen samlas i Linköping för att hålla riksmöte tyder emellertid mycket på att något håller på att förändras. Kampen mot islamismen och integrationsutmaningarna har gjort att talet om att försvara det liberala samhället inte längre framstår som bara vackra ord.

Det ger L en chans att hitta tillbaka till integrationsfrågorna, som partiet valde att inte driva i regeringsställning trots integrationsministerposten, men som mellan 2002 och 2006 var en viktig profilfråga.

Samtidigt är det svårt att se hur L kan hävda sig i konkurrensen med de andra allianspartierna när det gäller förslag för att korta nyanländas väg in på arbetsmarknaden. Partiets potentiella styrka ligger snarare i de ideologiska rötterna, och förmågan att kunna säga att integration inte bara handlar om jobb, utan även om liberala värderingar.

I början av året skrev ordföranden för Liberala kvinnor, Gulan Avci, en debattartikel som pekade i just den riktningen (Dagens Nyheter 5/2). Att Sverige i organisationen World Economic Forums ”Global Gender Gap Index” är världens fjärde mest jämställda land, medan Syrien hamnar på plats 143 av 145, gör att asylinvandringen skapar värderingsmässiga integrationsutmaningar, konstaterar hon.

Avci föreslår en obligatorisk introduktionskurs om den liberala demokratin för alla asylsökande. En sådan utbildning skulle ge kunskaper om exempelvis svensk historia, yttrandefrihet, jämställdhet mellan könen, men också om vikten av den för liberala samhällen centrala utgångspunkten att individen, inte familjen, är samhällets minsta beståndsdel.

I grunden handlar detta förslag om att försvara de liberala landvinningar Sverige gjort under 100 års tid. Kravliberaler och socialliberaler kan förenas i synen att Sverige ska vara ett land som välkomnar den som flyr undan krig och förtryck, men som samtidigt ställer tydliga krav på vilja att bli en del av vårt individualistiska samhälle, som sett till bland annat synen på jämställdhet och religion sticker ut bland världens länder.

Många har vittnat om hur höstens namnbyte till Liberalerna gav partiet nytt självförtroende. Det återstår dock att formulera konkreta politiska förslag som gör att L lever upp till sitt namn. Insikten om att integration måste handla lika mycket om liberala värderingar som jobbpolitik ger chansen att formulera ett liberalt uppdrag som både knyter an till partiets ideologiska rötter och ger svar på de frågor som väljarna ser som allra viktigast.

Det vore bra för Liberalerna, men det vore också välgörande för debatten om hur invandringslandet Sverige ska se ut.

Svend Dahl