Var är integrationsministern?

Aldrig har kampen mot utanförskapet varit så stora och viktiga som i dag. Förra årets stora invandring med drygt 163 000 asylsökande och lägg därtill 35 000 ensamkommande barn och unga borde få vem som helst att förstå vilka stora samhällsförändringar vi står inför. Det ställer krav att lyckas med integrationen, skriver Liberala Kvinnors ordförande Gulan Avci i Expressen.

Gulan Avci 2014Efter maktskiftet 2014 begick statsminister Stefan Löfven ett stort misstag när han presenterade sin nya regering. Integrationsministerposten fanns inte längre kvar och migrationsfrågorna hade flyttats över till justitiedepartementet.

Två viktiga poster som borde ha lyfts fram tydligare men som monterades bort från regeringens bord. I synnerhet integrationsministerposten. Men kanske var det så att statsministern ansåg att integrationen gått så pass bra att det inte behövdes en särskild minister för det?

På onsdagen fick statsministern möjlighet att rätta till misstagen och återinföra integrationsministerposten när han kallade till presskonferens. Så blev inte fallet. I stället ska arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) ansvara för etablering av nyanlända och Ibrahim Baylan (S) bli ny samordningsminister. Oklart vad detta innebär.

Men en sak står klart. Den rödgröna regeringen har valt att nedmontera integrationsfrågorna, samtidigt som just de frågorna seglat upp som de viktigaste bland svenska folket.

Det är förstås en stor besvikelse att man inte varit lyhörd gentemot folkopinionen och återigen väljer att stycka upp integrationen bland olika ministrar.

Vi ser hur ett nytt socialt landskap växt fram i svenska förorter, följt av hög arbetslöshet, boendesegregation, bidragsberoende, maktlöshet, dåliga skolresultat, religiös extremism och hedersrelaterat våld och förtryck.

Det handlar om tiotusentals människor för vilka den sociala rörligheten har upphört fungera. Det handlar om bostadsområden som för många människors liv nästan helt präglas av socioekonomiska villkor som på ett markant sätt skiljer sig från samhället i övrigt.

Sverige är ett delat land i dag. Förra årets stora invandring kommer förstärka denna negativa spiral av arbetslöshet, otrygghet och vanmakt än mer om vi inte gör något för att vända utvecklingen. Men för att det ska ske krävs ett radikalt perspektivskifte i svensk politik.

På onsdagen hade statsministern chansen att markera hur viktiga integrationsfrågorna är för den rödgröna regeringen men han valde att avstå. Samtidigt som han under presskonferensen tydligt framhöll att: ”Sverige ska hålla ihop” och att han ”inte blundar för utmaningarna”.

Under tidigare socialdemokratiska styren genomsyrades integrationspolitiken av tillfälliga och meningslösa projekt. Under Alliansregeringen vände vi utvecklingen. Trots att vi inte lyckades hela vägen, för det måste erkännas, så såg vi individen bakom systemen. Den största reformen någonsin genomfördes. Etableringsreformen som har sin utgångspunkt i en inkluderande politik. Nu håller den reformen sakta på att söndras samman och vi ser en tydlig återgång till en politik med ett ovanifrån – perspektiv och satsningar som inte är förankrade i verkligheten.

Nu riskerar utanförskapet bli ännu större och ännu djupare med alla nyanlända som i stället för att integreras in i samhället riskerar hamna i permanent utanförskap.

 Stefan Löfvens besked på onsdagen visar återigen att den rödgröna regeringen inte tar utmaningarna på allvar. Samtidigt som han hävdar att han ser verkligheten och vill göra något åt samhällsproblemen. I dag hade statsministern chans att gå från ord till handling.

Men han stannade vid orden. Det är allt annat än bra för Sverige eller för integrationen.

Gulan Avci (L)
Ordförande Liberala Kvinnor