Oacceptabelt att DO väljer religion framför jämställdhet

Diskrimineringsombudsmannen meddelade igår att det endast i undantagsfall anses vara förenligt med diskrimineringslagen att inrätta särskilda kvinnotider på sim- och idrottshallar. Det är ett beklagligt beslut som riskerar att öppna upp för att religiösa normer normaliseras i vårt sekulära samhälle, skriver Liberala Kvinnors ordförande, Gulan Avci, på SVT Opinion.

© Lena Larsson

Huvudprincipen ska enligt lagen vara likabehandling mellan könen och undantag ska tillämpas restriktivt. I diskrimineringslagen finns en undantagsbestämmelse som innebär ett visst utrymme att kvinnor och män behandlas olika.

Undantagsbestämmelsen gäller om åtgärden har ett berättigat syfte och de medel som används är lämpliga och nödvändiga för att uppnå syftet.

Vi är många som har väntat på det här beslutet. Vi hoppades på att DO skulle ge ett besked som på ett tydligt sätt tog ställning för principen om likabehandling och principen om ett sekulärt samhälle.

DO skriver uttryckligen att principen om likabehandling kan frångås om syftet med särbehandlingen är att öka simkunnigheten hos kvinnor som på grund av religiösa och kulturella skäl annars inte skulle kunna delta i simundervisningen.

Det DO inte skriver är ju givetvis att anledningen till att kvinnorna inte kan delta i den vanliga simundervisningen är att deras män inte vill att andra män ska se deras fruar i baddräkt.

Jag finner det helt oacceptabelt att DO, som ska stå upp för den jämställdhet som finns i grundlagen, tillåter ett undantag som kommer att sätta jämställdheten på undantag i Sverige.

Det är en jämställdhet som vi har byggt upp i över 100 år i Sverige. Den är inte förhandlingsbar!

Det Sveriges kommuner behövde var ett tydligt besked för att känna att de har lagen i ryggen när de vägrar att ge efter för religiös fundamentalism.

Istället har vi fått ett besked som ingen förstår hur det ska tolkas. Vilka andra religiösa och kulturella skäl är legitima för att göra undantag från principen om likabehandling?

Kan vi hänvisa till kulturella och religiösa skäl för att skapa fler separata rum för kvinnor och män? På biblioteket, på skolor eller på fritidsgårdar?

Det spelar ingen roll att huvudprincipen är likabehandling eftersom de som inte vill delta i den vanliga simundervisningen kommer att hävda sina religiösa och kulturella skäl för att utnyttja undantaget i lagen.

Därmed blir lagen tandlös ur jämställdhetssynpunkt.

Religionsfriheten är grundlagsskyddad i Sverige. Alla har rätt att praktisera vilken religion man vill.

Det betyder inte att alla religiösa sedvänjor och traditioner är skyddade av religionsfriheten, vilket Europarådet sen lång tid tillbaka har fastställt.

Religion och tro kan och är för många något positivt men religionen är också i sin mest konservativa form patriarkal och förtryckande mot främst kvinnor och flickor.

Det är idén om mannens förmyndarskap och ägande som ligger bakom det religiösa skäl som DO hänvisar till. Ingen ska få se min kvinna lättklädd!

Under året som gått har vi sett hur allt fler religiösa normer har smugit sig in i vårt samhälle. Men principen för de normer som reglerar våra sociala koder och hur vi interagerar med varandra i Sverige är sekularitet.

Vad händer när det istället blir religiösa normer som bestämmer hur vi ska behandla varandra? Och vad händer om mina religiösa normer inte stämmer överens med dina religiösa normer? Vilken religion ska få företräde?

Vi står inför stora utmaningar de kommande åren att integrera alla nyanlända som främst kom under 2015 till Sverige.

Vägen till en lyckad integration är att ha ett jobb att gå till. Ett hem att kalla sitt eget och gemensamma värderingar som vi alla kan samlas kring.

Våra gemensamma värderingar ska utgå ifrån de lagar och regler som finns i vår grundlag och i vår lagstiftning. Vi kommer att fortsätta försvara jämställdheten men det är beklagligt att DO nu har gjort vårt jobb så pass mycket svårare!

Gulan Avci, ordförande Liberala Kvinnor