Regeringen är tondöv när det gäller kvinnors rättigheter

I efterdyningarna av slöjdebatten som briserat i samband med regeringens statsbesök i Iran, aktualiserades på nytt när liberalernas partiledare, Jan Björklund debatterade slöjan i söndags i Agenda. Den som trodde att debatten var över misstog sig, skriver Liberala Kvinnors ordförande Gulan Avci och Sara Mohammad, grundare och ordförande för riksorganisationen Glöm aldrig Pela och Fadime.

© Lena Larsson

I går visade den feministiska regeringen en häpnadsväckande okunnighet när finansminister Magdalena Andersson, forskningsminister Helen Hellmark Knutsson, jämställdhetsminister Åsa Regner la upp en bild när alla bar hatt och undrade vad Björklund tycker om det eftersom han hade så starka åsikter om statsråd som bär slöja.

Vi undrar om halva befolkningen är tvingad att bära hatt i Sverige? Finns det moralpoliser inne på Rosenbad som tvingat er att sätta på er hatt? Är hatten en del i det förtryck där ni nu måste skilja er från era äkta män för att i stället låta era föräldrar välja er make åt er? Nej? I så fall är det inte samma sak.

På samma sätt som vi pratar om rätten att bära slöja måste vi också prata om friheten att inte behöva bära slöja. Religionsfriheten innebär rätten att praktisera sin tro men också friheten att slippa religionen. Vi måste våga se den ofrihet som många kvinnor lever under och våga protestera mot den. Det är en frihetsinskränkning att tvingas på en religion och kläder som man inte vill ha. Det kan vi inte acceptera! Bakgrunden till slöjdebatten i Agenda är regeringens statsbesök i Iran. Jan Björklund (L) blev mycket uppmärksammad efter att han kritiserade de kvinnliga statsrådens beslut att ha på sig slöja under statsbesöket i Iran. Regeringen har i gengäld svarat med att när man åker till andra länder så måste man ta seden dit man kommer.

Men är det inte dags att vi ser slöjtvånget i Iran för vad det är: Inte som det iranska folkets sed utan som regimens vapen mot kvinnors fri- och rättigheter. Varför säger inte den feministiska regeringen att det är regimens lag de vill följa i stället för att torgföra det som iransk kultur?

Allt för länge har allt för många av rädsla för att bli stämplade som rasister eller som islamofober undvikit att ta i värderingsfrågorna. De enda som vinner på det är islamister och rasister. När de tillåts föra taktpinnen i debatten hamnar vi i ett läge där nyanserna försvinner och allt är svart eller vitt. Där kritik mot slöjan omedelbart klassas som rasism.

Förlorarna är alla de moderna och liberala muslimer som är integrerade i Sverige och som vill leva i ett sekulärt samhälle där de kan välja att gå till moskén om de vill men strunta i det den dagen man inte känner för det. Vi måste kunna hålla två bollar i luften samtidigt. Vi vet att hatbrotten mot beslöjade kvinnor ökar och det är oacceptabelt. Precis som vi måste kunna fördöma hatbrotten mot beslöjade kvinnor i Sverige måste vi också kunna fördöma de personer som tar sig rätten att i religionens namn tvinga kvinnor mot sin vilja att bära slöja. Det är uppenbart att den feministiska regeringen är tondöv när det gäller kvinnors rättigheter.

I våras förstod inte utbildningsminister Gustav Fridolin (MP) att kvinnor kunde känna sig kränkta av att män inte tog dem i hand. I höstas likställde statsminister Stefan Löven de utmaningar som kvinnor har på den svenska arbetsmarknaden med de hinder som saudiska kvinnor möter.

Och senast i går jämförde finansministern och jämställdhetsministern bärandet av hatt med slöjtvång. Det är inte värdigt en regering som kallar sig feministisk! Det vi behöver är en debatt där vi både kan prata om friheter och rättigheter. Men framför allt behöver vi en regering som förstår skillnaden mellan slöja och hatt.

Gulan Avci
Ordförande Liberala Kvinnor

Sara Mohammad
Grundare och ordförande för riksorganisationen Glöm aldrig Pela och Fadime