”Kommuner får inte ge efter för hederskulturen”

För några veckor sedan var Hässleholms kommun i hetluften sedan det blivit känt att organisationen Majblomman lånat ut burkinis till Hässleholms kommun för att flickor ska kunna vara med i simundervisningen.

Nu har debatten blossat upp igen. Rädda Barnens tjejgrupp i Umeå anordnar varannan lördag simning för att nysvenska kvinnor och flickor ska få lära sig att simma och träffas i en trygg miljö.

När den ordinarie simhallstiden är slut dras draperierna för och den manliga badvakten får stanna i receptionen. Syftet med badtider för endast tjejer, säger man, är att ge tjejerna en möjlighet att bada med utsläppt hår och i åtsittande kläder utan blickar från män, men även för att skapa integration mellan svenskar och nysvenskar.

Både fallet med burkini i Hässleholm och nu separata badtider för tjejer i Umeå visar att hederskulturen fått fäste i Sverige. När Sveriges kommuner börjar göra undantag för olika etniska grupper med hänsyn till religion och kultur så undergräver vi jämställdheten. Jämställdhet bygger i grunden på att alla behandlas lika, skriver Liberala Kvinnors ordförande Gulan Avci och Frida Svensson, ordförande för Liberala Kvinnor Skåne, i Dagens Samhälle.

© Lena Larsson

Det är uppenbart att Sveriges kommuner behöver stöd och vägledning från nationell nivå eftersom vi under en lång tid har sett allt fler kommuner inte orkar stå emot trycket för separata rum för män och kvinnor. Tanken att separata rum skulle skapa integration mellan nyanlända och svenskar liknar nästan ett skämt. 

Tack vare 100 års kamp för kvinnors rättigheter har både kvinnor och män samma tillgång till det offentliga rummet. Vill man integrera sig i det svenska samhället bör man gå till simhallen på de vanliga öppettiderna som alla andra svenska medborgare gör. Åtminstone bör den regeln gälla för kommunala badhus som drivs med skattebetalarnas pengar.

Debatten om separata badtider handlar inte bara om kvinnors rättigheter utan det handlar i allra högsta grad om män. Synen på män börjar bli skrämmande. När inte ens den manliga badvakten får stanna kvar utan måste gå ut i receptionen så är det inte en rädsla som på något sätt är verklighetsförankrad utan det handlar om en kulturell syn på män. Är det rimligt att kommuner i Sverige legitimerar det synsättet?

Anhängare av hederskulturen är också mästare på märkliga jämförelser och relativiseringar. I Hässleholms kommun jämförde man burkini med skridskor. Precis som om slöja och kampen för att slippa bära slöja går att jämföra med skridskor. I Umeå kommun jämför Rädda Barnen deras separata badtider med fotbollsträning. Man lockar tjejer till simningen för att det ska få en självklar plats att vara på, på samma sätt som fotbollsplanen är en självklar plats för många killar. Det är en ful jämförelse eftersom tjejer och killar är uppdelade på fotbollsträningen. Man försöker få det att framstå som att det är samma sak med simningen. Men simundervisningen i Sverige är inte uppdelad utan tjejer och killar tränar tillsammans och det verkar ju gå bra. Hittills inga tafsningar i massor.

Istället för att lära tjejer att ta plats som Rädda Barnen säger sig vilja göra får deras verksamhet motsatt effekt. De unga tjejer som borde få lära sig att i Sverige har de samma rättigheter och möjligheter som deras bröder eller killkompisar får istället klart för sig att de kulturella föreställningar som säger att kvinnans kropp är mannens ägodel, som inga andra män får titta på, är fullt accepterat i Sverige. Om man har en annan bakgrund än etniskt svensk.

Civilsamhällesorganisationer kan och ska spela en viktig roll för svensk integrationspolitik. Men då bör det ske på premissen att alla individer är lika mycket värda och ska åtnjuta samma rättigheter och inte tvärtom.

Gulan Avci
ordförande Liberala Kvinnor

Frida Svensson
ordförande Liberala Kvinnor Skåne och ledamot av Liberala Kvinnors centralstyrelse.