”Varför låta fler kvinnor fastna i deltidsfällan?”

Sverige har en regering som slår sig för bröstet för att vara feministisk och som vill öka jämställdheten på arbetsmarknaden. Samtidigt vill arbetsmarknadsministern att fler ska arbeta deltid. Förslag utarbetas i detta nu med den inriktningen. Det görs trots vetskapen att det är kvinnor som i högst utsträckning arbetar deltid och som kommer att förlora såväl inkomst som pension och anställning på arbetsmarknaden, skriver Liberala Kvinnors ordförande Gulan Avci på SVD debatt.

Gulan Avci, ordförande Liberala kvinnor
© Lena Larsson

Egna pengar är vägen till frihet. Frihet att kunna säga upp sig från ett dåligt jobb eller frihet att lämna ett destruktivt förhållande. Att egna pengar ger självständighet är ett väletablerat faktum. Ändå tillsatte arbetsmarknadsminister Ylva Johansson, i maj förra året utredningen ”Trygghet och utveckling i anställningen vad gäller arbetstid och ledighet” som både ska undersöka utökade möjligheter till att gå ner i tid och arbeta deltid.

Jag måste erkänna att detta var det sista jag väntade mig från en feministisk regering. Trots att ministern vet att kvinnor idag jobbar deltid i större utsträckning (30 procent) än männen (10 procent), har en lägre sysselsättningsgrad än männen och tar ut en betydligt större andel (75 procent) av föräldraledigheten, så vill Socialdemokraterna försvaga kvinnors ställning på arbetsmarknaden än mer.

Nyligen offentliggjorde också Vänsterpartiet att en av partiets huvudfrågor i kommande valrörelse är sex timmars arbetsdag. Kanske är det därifrån beställningen kommer. Vänsterstyrda kommuner och landsting har på olika håll i landet provat på sex timmars arbetsdag. Väldigt ofta finns kvinnors arbetsmiljö med som ett argument till förkortad arbetstid och i direktivet till utredningen nämns behovet av vila som en anledning till att öka deltidsarbetet.

Tuffa arbetsförhållanden med pressade scheman och tunga lyft leder till sjukskrivningar. Men varför ska kvinnor betala med sin karriärutveckling för att arbetsgivaren inte kan ta ansvar och förbättra den arbetsmiljö som kvinnor har? Borde vi inte istället kräva att allt arbete ska organiseras så att det möjliggör arbete på heltid?

Notera att det är i de kvinnodominerade verksamheterna som de anställda ska gå ner till 6 timmar med bibehållen lön. Man pratar aldrig om förkortad arbetsdag när det kommer till de tekniska verksamheterna i en kommun, där männen ofta jobbar. Till dem erbjuder man högre lön och bättre arbetsvillkor medan kvinnor får utökad deltid och sex timmars arbetsdag. Det är inget annat än en kvinnofälla.

Sex timmars arbetsdag har inte varit en odelat positiv upplevelse. På Svartedalens äldreboende i Göteborg provade man på 6 timmars arbetsdag under 2 års tid. När projektet avslutades i januari 2017, hade sjukskrivningarna på äldreboendet gått ned 0,6 procent. Notan för projektet gick på 12,5 miljoner kronor. På Sjöjungfruns vård- och omsorgsboende i Umeå hade sjukskrivningarna ökat från 8 till 9,3 procent. Där gick notan på 4,5 miljoner.

Det har sagts förut men tål att upprepas: vägen till politiska misstag är kantad av goda föresatser. Det gäller inte minst regeringens vilja att fler kvinnor ska arbeta deltid. Regeringens syfte är att underlätta kombinationen av familj och arbete samt att främja ett långt och hållbart arbetsliv. Det är lovvärt, men med de effekter denna föresats får borde förslagen genast förpassas till den feministiska papperskorgen. Det vilar ett tungt ansvar på regeringen om de förslag som nu diskuteras blir verklighet.

Här måste den feministiska regeringen istället göra ett väldigt tydligt val. Ska man driva en politik som befäster normen om att kvinnor ska vara hemma medan lönearbete är för män eller ska man göra det lättare att göra karriär i kvinnodominerade yrken och höja statusen för dem som jobbar inom dessa sektorer? Det går nämligen inte att göra båda. Karriär gör man på jobbet inte hemma.

Rätt till deltid ger av samma anledning deltidsarbetande kvinnor lägre pension. En viktig grundsten i pensionssystemet är att individen själv kan påverka den framtida pensionen. Några års deltidsarbete innebär tusenlappar i förlorad pension. Regeringens förslag om rätt till deltidsarbete skulle alltså göra fler kvinnor ekonomiskt svaga och beroende av samhället eller av sin livspartner.

Kvinnoarbetskommittén lade 1938 fram deltidsarbete som ett feministiskt förslag för att kvinnor skulle kunna kombinera arbete och familj. Idag vet vi bättre. Deltidsarbete är idag en stor bromskloss för jämställdheten mellan män och kvinnor. Vi i Liberala Kvinnor uppmanar den feministiska regeringen att förpassa alla förslag om mer deltid för kvinnor till 30-talet där det hör hemma. Dit kan de också skicka Vänsterpartiets förslag om sex timmars arbetsdag.

En feministisk regering ska inte jobba fram politiska förslag som leder till en mer uppdelad arbetsmarknad med mindre arbete, lägre inkomster och ett minskat oberoende bland kvinnor. En feministisk regering borde arbeta för att ge fler kvinnor möjlighet att välja utbildning och arbete själva, driva företag, byta arbetsgivare och att vara ekonomiskt oberoende från sin livspartner.

Gulan Avci (L)

ordförande Liberala Kvinnor