Många förlossningsskador, men obefintlig eftervård

Att bära och föda ett barn är en av de allra största fysiska påfrestningar en kvinna kan gå igenom. Sverige har ungefär 100 000 förlossningar varje år. Ungefär 80 procent av förstföderskorna får sådana skador att de behöver sys.

Trots det är eftervården obefintlig, och många har svårt att få hjälp för sina skador, skriver Liberala Kvinnors viceordförande och centralstyrelseledamot för Liberala Kvinnor.

Maria NilssonEn god vän som drabbats av så svåra skador att hon fortfarande tre år efter förlossningen är sjukskriven säger “Det finns ingen som helst eftervård efter förlossning och bara två ställen i landet där man har kunskap kring förlossningsskador”.

Inte sällan blir kvinnorna inte tagna på allvar för sina skador. Istället för att få en korrekt undersökning och diagnos blir de i värsta fall misstänkliggjorda för att hitta på eller feldiagnostiserade för att ha psykiska problem.   

Socialstyrelsen genomförde 2017 en nationell kartläggning av eftervården till kvinnor efter förlossningar. Socialstyrelsen konstaterade sammanfattningsvis att det finns brister och behov av förändringar i vården efter förlossning såväl på sjukhuset som efter hemgång från sjukhuset. Socialstyrelsen konstaterade vidare att det behövs mer kunskap och utbildning för personalen i hela vårdkedjan bland annat om diagnostik, behandling och uppföljning av bristningar i bäckenbotten.

I Sverige finns två centrum för riktigt svåra förlossningsskador: Huddinge sjukhus och kvinnokliniken i Linköping. Till båda ställena är det långa köer och svårt för kvinnor att nå fram. Kvinnokliniken i Linköping drivs av överläkaren Eva Uustal, som av tidningen Fokus utnämndes till årets svensk i medicin. Uustal initierade det så kallade bristningsregistret för att förbättra det hon identifierade som undermålig eftervård. I en stor artikel i Svenska Dagbladet från i somras intervjuas Uustal, och framhåller bland annat att det behövs ett bäckenbottencentrum i varje landsting för att kvinnor ska slippa långa resvägar och korta ned köerna. Uustal konstaterar också att det fortfarande finns för lite forskning om förlossningsskador generellt och om bäckenbottenskador och bristningar specifikt.

Socialdemokraterna aviserade i juni att de vill avsätta 100 miljoner till landstingen för att skapa nationella riktlinjer och göra eftervården efter förlossningar mer jämlik. Vi menar att det inte räcker och är därtill alltför oprecist. Vi föreslår:

•    Inför fler specialistcenter för att minska köerna till de två centrum som idag finns. Det är inte värdigt att en kvinna i till exempel Kiruna som drabbas av svåra förlossningsskador ska behöva resa hundratals mil för att få specialistvård. Detsamma gäller för kvinnor i södra Sverige.

•    Inför obligatoriska och kvalitativa efterkontroller samt se till att det finns kontinuitet i vårdkedjan och där ansvaret ligger på vården och inte hos de enskilda kvinnorna. En nyförlöst kvinna ska inte behöva strida för att få den vård hon behöver, det ska landstingen kunna klara av att ge.

•    Det behöver bli enklare för en kvinna att begära och få kejsarsnitt. En kvinna känner sin kropp allra bäst.

•    Barnmorskorna är nyckeln. De behöver ges möjlighet till kompetensutveckling i bäckenbottenskador och andra förlossningsskador. Fler behöver utbilda sig till barnmorskor men för att det ska ske behöver barnmorskor bättre arbetsmiljö och högre löner. En utbildning till barnmorska är en fyrårig akademisk utbildning. I och med regeringens sänkning av brytpunkt hamnar många barnmorskor precis på gränsen för att betala statlig skatt. Barnmorskor utgör en del av välfärdens kärna och är knappast höginkomsttagare som ska straffbeskattas.

Kvinnor ska inte behöva utsättas för fara, lida och feldiagnostiseras i samband med förlossning i ett land som säger sig vara ett av de allra bästa för kvinnor. Vi behöver en förbättrad förlossningsvård nu – inte senare.

Maria Nilsson
Viceordförande Liberala Kvinnor och riksdagskandidat (L) Göteborg

Frida Svensson
Ledamot centralstyrelsen Liberala Kvinnor och kandidat till regionfullmäktige, Skåne