Margareta Palmquist, Monica Holm och Marita Hirschberg representerade
Liberala Kvinnor Skaraborg under det firandet av kvinnans kamp för rösträtt i
världen och kvinnans rösträtt i Sverige 1921 tillsammans med en fylld 1:a
kammare i Riksdagen den 17 september 2011.
1921 efter lång kamp av många starka liberala kvinnor, får kvinnor i Sverige
rösträtt, efter både Danmark, Norge och Finland. Kvinnor har i alla tider
kämpat för sin rätt att bestämma över sig själva och nu även sin röst. Redan på
1840-talet kom den liberala kvinnan Wendela Hebbe, yrkesjournalist att driva
denna långdragna men civila kamp om kvinnans rätt till sin egen röst. 1914 kan
vi se ytterligare en stark liberal kvinna, nämligen Selma Lagerlöf träda fram
och ta en stol i Svenska akademin. Många fler kvinnor och även män har kämpat
för denna rättighet.
1922 var det år som Kerstin Hesselgren för första gången inträdde i Sveriges
Riksdag, 1:a kammaren som representant för Liberala samlingspartiet, som första
kvinnan i riksdagen. Hon följdes strax av Elisabeth Tamm som valdes in i 2:a
kammaren. 1923 blev Kerstin Hesselgren vice ordförande i riksdagsutskottet.
Än idag kämpar kvinnor för sin rätt att äga och bestämma över sig själv.
Detta sker även i landet Sverige. Under firandet av 90 års dag av vår rösträtt
fanns Nurgul Asylbekova från Kyrgyztan, Ryssland med som ärad och inbjuden
gäst. Hennes berättelse om kvinnors kamp till rösträtt var enastående och
inspirerande. Hon använde sig av en metafor jag aldrig kommer att glömma och
det var att vi aldrig får glömma hålla vår cykelkedja oljad och spänd i de
uppförsbackar vi kvinnor tar oss fram i. När vi sedan når toppen och kan åka
ner, vila lite i vår kamp, ja då glider cykeln så lätt och fint. Då är det läge
att inte glömma ta hand om cykelkedjan igen. Processen får inte stanna av utan
fortgå som en rörelse i tiden.
Nästa gäst var Dr Hoda Badran från Egypten. Hon beskrev hur människor i
Egypten kämpat mot förtrycket av andra länders makt över deras land, hur de
under 1950-talet i princip var en nation där jämställdhet var en självklarhet
och hur denna cykelkedja som Nurgul berättar om började slaka efter den långa
härliga nerförsbacken. Kvinnor och män tappade kontrollen och landet återgick i
förtryckare styre. Hoda beskriver den försatta kampen och om hur kvinnor med tillförlit
anslöt sig till den revolution Egypten i dagsläget 2011 gått igenom med
förtröstan om att även de skulle uppnå frihet. Landet har ännu inte lyckats
upprätta en hållfast demokrati och de styrande nyper allt hårdare åt säcken.
Kvinnor och barn kommer särskilt mycket i kläm och kvinnor har i revolutionärernas
egna ögon inte nått samma nivå i människovärdet som männen. Hoda berättar att
en revolution är en gemensam kamp där männen utkämpar en kamp men kvinnorna
två, en för landets frihet och en för kvinnors frihet.
Karin Phil född 1991 är ordförande i Liberala Ungdomsförbundet. Det hon
beskriver om hur tillvaron i Sverige för våra unga flickor ter sig gör mig
mörkrädd. Hon berättar om hur lärare sätter en flicka vid en pojke i
klassrummet för att flickan skall vara ett kitt och en spärr mellan killarna så
det inte blir bråkigt i klassen. Karin beskriver om hur vuxna i skolan
behandlar pojkar och flickor olika i sitt förhållningssätt och hur det
tilltalar dem. När hon gick i skolan fick hon inte ens reda på att det finns en
plan för jämställdhet i skolan och att lärare är skyldiga att arbeta med den.
Detta är berättelser som man än i dag kan höra från barn i svensk skola.
Fredrik Westerlund använder humor i sitt framställande och beskriver tankar
om varför det ännu i dag kan vara så att kvinnor kommer efter män på arbetsmarknaden
och inte har lika lön för lika arbete till exempel. Han berättar om funderingar
runt detta med två unga människor som sätter bo och skaffar ett barn. Före
barnet var de jämställda och båda levde på samma och lika villkor. Ingen kanske
var så bra på detta med att sköta hushåll och hem. När barnet kommit till värden
och mamman av förklarlig själ stannar hemma går mannen ut i arbetet. Kvinnan
får koll på tillvaron, vet vilket gråt som är vilket, vet vad barnet behöver ha
i sin väska, har lyckats få till mat och tvätt ganska bra och hinner nog städa
lite mellan varven också. För att låta barnet känna den trygghet och lugn som
nu har infunnit sig i hemmet tack vare att kvinnan fått lite rutin på
tillvaron, fortsätter kvinnan vara hemma och mannen fortsätter att arbeta tills
barnet är runt ett år och börjar på förskola. Det faller sig sedan mest
naturligt för familjen, för barnets bästa, att mamman är den som är hemma när
barnet är sjukt osv. Kanske har han rätt. Det finns i alla fall alldeles säkert
en eller två poäng i denna tanke. Kvinna halkar naturligt efter i karriärmöjligheterna
och det är val familjen gjort för barnets bästa. Inte sagt att det är något bra
i jämställdhetsdebattens tecken. Nej, det är en hypotetisk delförklaring till
varför det är som det är.
Dagen avslutades med mingelmiddag på Nobels museum i Gamla Stan där det
bjöds på mingeltallrik och underhållning samt utdelning av Kerstin Hesselgrens
medaljen till våra ärade gäster från Kyrgyztan, Nurgul Asylbekova och Dr Hoda
Badran, Egypten samt till Bengt Westerberg för deras arbete runt och för
kvinnans rättigheter, våga det behjärtansvärda som kanske är impopulärt för
stunden men som kan vara viktigt för framtiden som Elisabeth Tamm gav uttryck
för.
“Vad vi behöver är vad vi vill ha” citat av Nurgul
Asylbekova under 90-års firande av kvinnans rösträtt i Sverige
En underbart härlig dag där det gavs möjlighet att träffa nya och gamla
kontakter, vänner och bekanta som alla arbetar för mänskliga rättigheter och
framför allt kvinnors rättigheter. Dagen var välordnad och innehållsrik. Tal av
Folkpartiets ledare Jan Björklund, Liberala Kvinnors ordförande Bonnie
Bernström, Europa ministern Birgitta Ohlsson, jämställdhetsministern Nyamko
Sabuni.
//Marita Hirschberg
Liberala Kvinnor Skaraborg
