Om¨felkonstruerade krockkuddar årligen i Sverige hade dödat tjugo män och svårt skadat tusentals män med sjukskrivningar och lidande som följd – hade vi tolererat att de bilarna såldes utan att ifrågasätta det grundläggande problemet? Naturligtvis inte.
Varje år dödas cirka tjugo kvinnor av män som oftast är, eller har varit, i en nära relation med kvinnan. Varje år sjukskrivs tusentals kvinnor till följd av misshandel och våld. Varje år bevittnar barn våld och hot mot sina mammor. Varje år söker 300 kvinnor och 1000 barn skydd hos kvinnojourerna. Varför accepterar världens mest jämställda land det?
Inom jämställdhetspolitiken har mäns våld mot kvinnor varit prioriterat sedan Folkpartiet och Alliansen fick makten 2006.
Straffen har höjt för grova våldsbrott. I oktober 2011 infördes stalkning – förföljelse – som ett nytt brott i brottsbalken. Johan Persson, Folkpartiets rättspolitiska talesperson säger i en intervju; ” det har tagit så lång tid att få stalkning klassat som ett brott för att vi i Sverige har haft en naiv inställning till brottslighetens drivkrafter”. Och så är det. Många kvinnor förföljs när de lämnat ett förhållande eller sin familj och är inte ens säkra i sitt eget hem. Skyddet måste bli mycket starkare, även om vi äntligen är på rätt väg. Det är mannen som är förövaren och inte kvinnan. Det är kvinnans situation som ska vara i fokus. Under socialdemokratiska regeringar har våld mot kvinnor inte prioriterats som det allvarliga, strukturella folkhälsoproblem det är. Det har setts som ”familjeproblem, inte så farligt, det löser sig nog och hon har nog sig själv att skylla” Och fortfarande förekommer den attityden, beklagligt nog.
Den första dom som verkställdes för stalkning var en man i Dalarna som hotat och förföljt sin före detta sambo under två månader. Straffet blev villkorlig dom, samhällstjänst och skadestånd till kvinnan på 15 000 kronor. En viktig milstolpe för en lagstiftning som skyddar kvinnan.
Folkpartiet har länge stridit för att en haverikommission ska tillsättas varje gång en kvinna dödas av en närstående. Nu blir det så. Tjugo gånger om året misslyckas samhället med sitt uppdrag – att genom lagstiftning skydda kvinnor mot dödligt våld. Oräkneliga gånger misslyckas socialtjänsten, sjukvården, vårdcentralerna
och mödravårdscentralerna med att ställa rätt frågor och följa upp de kvinnor som söker för diffusa besvär, där grundorsaken är våld och hot – fysiskt, psykiskt och/eller ekonomiskt. Oräkneliga gånger får kvinnor vända tillbaka till våld och hot för att det inte finns boende på Kvinnojourerna eller hos socialtjänstens jourlägenheter.
Regeringens handlingsplan mot våld mot kvinnor är en av de mest tydliga och omfattande inom EU. Det är bra. Som Liberala Kvinnor och Folkpartister är vi inte nöjda med det.
När tjugo kvinnor mördas varje år med strykjärn, knivar, pistol och knytnävsslag så är vi inte nöjda. När kvinnor inte kan känna sig trygga i sitt eget hem för stalkare och behöver skyddad identitet, så är vi inte nöjda. När barn dagligen bevittnar våld och hot mot sina mammor är vi inte nöjda.
När mäns våld mot kvinnor har upphört är vi nöjda.
Eva Kullenberg
Ledamot, styrelsen för Liberala Kvinnor, Ängelholm