Våldet mot kvinnor är en av vår tids stora jämställdhetsutmaningar. Rätten att inte utsättas för våld är inte enbart den viktigaste jämställdhetsfrågan, utan också en fråga om demokrati och grundläggande mänskliga rättigheter. FN definierar mäns våld mot kvinnor som alla former av könsrelaterat våld som resulterar i fysisk, sexuell eller psykisk skada, inklusive hot om, tvång eller godtyckligt frihetsberövande. Frihet från våld är en grundläggande förutsättning för en kvinnas självbestämmande och möjlighet att förverkliga sina drömmar.

Minst 150 000 barn bor i hushåll där det förekommer våld. Under 2020 anmäldes 8 890 våldtäkter enligt Brottsförebyggande rådet.

Unga män dominerar bland gärningsmännen medan unga kvinnor är överrepresenterade bland offren. För att förebygga och förhindra mäns våld mot kvinnor måste man fokusera mer på förövarna. I brottsutredningar borde man i större utsträckning än idag även vidta förebyggande åtgärder och den som dömts till fängelsestraff eller vård för våld mot kvinnor och sexualbrott borde alltid genomgå behandling med ett förebyggande fokus.  

Hemmet, som borde vara den tryggaste platsen och som förväntas skydda oss från omvärlden, är för många kvinnor och barn en farlig plats att vistas på. Idag är både den privata och den offentliga sfären farliga platser för kvinnor. Det är ett stort misslyckande att samhället inte kan skydda kvinnorna från det våld som många möter i sin vardag. 

Många barn som upplever våld blir själva slagna, men det kan vara mer skadligt för ett barn att uppleva våld i familjen än att själv utsättas. Studier har visat att barn som upplever våld tenderar att utveckla posttraumatiskt stressyndrom i högre utsträckning än barn som utsätts för andra trauman. Polis och åklagare behöver därför i sina förundersökningar om våld i nära relation bli bättre på att synliggöra barns närvaro. Detta för att barnen ska kunna få brottsskadeersättning, stöd och skydd och för att domstolarna ska kunna skärpa straffet för brott som har skadat tryggheten och tilliten hos barn.  

Kvinnor med funktionsnedsättning löper en ökad risk att utsättas för våld. De människor som ska finnas där som ett stöd kan mycket väl vara de som utsätter dessa kvinnor för våld. Hos äldre kvinnor finns det en risk för att våldsutsatthet tolkas som tecken på normalt åldrande.

Kvinnojourer, brottsofferjourer och andra idéburna organisationer är ett mycket viktigt komplement till kommuner och myndigheter. Deras verksamhet måste stödjas och säkerställas. Anslagen till kvinnojourerna borde utgå var fjärde år. På så sätt kan de tydligare kopplas samman med mandatperioden för ett tydligare politiskt ansvarsutkrävande. Inom specialiserade områden, såsom våld i nära relationer, är regioner och kommunerna beroende av kompetensen hos eldsjälar i ideella organisationer. Sådana kärnverksamheter ska värnas och erbjudas ett nära och långsiktigt idéburet partnerskap.

Handlingsplaner och gemensamma samordnare mellan kommun och regioner skapar bättre samverkan. Samordningen bidrar till att det blir lättare att upptäcka, förebygga och förhindra våld. Det finns flera olika typer av kontaktförbud; kontaktförbud, utvidgat kontaktförbud och särskilt utvidgat kontaktförbud. I dag är det endast särskilt utvidgat kontaktförbud som kan förenas med villkor om elektronisk övervakning. Elektronisk övervakning innebär att förbudspersonen får bära en elektronisk fotboja som larmar om han eller hon överträder förbudsområdet eller inte sköter sin utrustning. Vi vill förbättra det skydd som ett kontaktförbud avser att ge och vill därför att fler kontaktförbud ska kombineras med elektronisk övervakning. Vi vill därför att elektronisk fotboja ska kunna användas redan vid ett utvidgat kontaktförbud.

LIBERALA KVINNOR VILL:                                                                                                 

Att: kvinnojourer, tjejjourer och brottsofferjourer får tillräckliga och långsiktiga organisationsbidrag.

Att: det i varje kommun ska finnas en operativ arbetsgrupp mot våld i nära relationer.

Att: det ska vara lagstadgat med kommunalt förebyggande arbete riktat mot unga och barn.

Att: det skjuts till statliga medel för att finansiera det förebyggande arbetet.

Att: myndigheter tillsammans arbetar för att hjälpa barn och vuxna som är, eller riskerar att bli, utsatta för våld.

Att: det inom socialtjänsten ska finnas särskilda lotsar för att hålla ihop insatserna för personer utsatta för våld i nära relationer och att särskilda barnlotsar inrättas. 

Att: samtliga kommuner och regioner utser samordnare och upprättar handlingsplaner mot våld, där bland annat våld mot äldre kvinnor och kvinnor med funktionsnedsättning uppmärksammas och synliggörs. 

Att: kommuner upprättar en plan för hur kompetensen om våld i nära relationer säkerställs hos myndighetsutövande socialsekreterare. 

Att: socialförvaltningen har socialsekreterare eller annan ändamålsenlig personal placerade på skolor precis som sjuksköterskor och syokonsulenter för att öka samarbetet mellan familjer, skola och socialförvaltning.

Att: tandvården ges verktyg att upptäcka våld i familjer och i nära relationer.

Att: målsägandebiträde ska utses så snart som möjligt under förundersökning avseende brott i nära relation.

Att: minimistraffet för grov kvinnofridskränkning höjs till ett års fängelse.

Att: all juristutbildning ska innehålla utbildning som rör frågor kring sexualbrott, våld i nära relationer och reaktioner hos brottsoffer vid sexuella övergrepp.

Att: kvinnojourer ges möjlighet att söka statligt stöd för boende.

Att: ansvarsfördelningen måste vara tydlig mellan stat, regioner, kommuner och civilsamhälle.

Att: reglerna om kontaktförbud skärps så att elektronisk fotboja används redan vid kontaktförbud av normalgraden.

Att: kontaktförbud med fotboja ska kunna beslutas innan ett kontaktförbud brutits.

Att: förövare som dömts för grova sexualbrott eller grova brott mot närstående också ska kunna få kontaktförbud med fotboja direkt efter fängelsetiden. Detta ska ske om det finns en hotbild mot exempelvis en ex-partner.

Att: omvänd kommunarrest används i särskilt allvarliga fall. Det ska vara förbjudet för gärningsmannen att vistas i samma kommun som kvinnan i de grövsta fallen av kvinnofridskränkning.

Att: kriminalvården utvecklar sitt arbete med behandlingsprogram för den som dömts för grova brott. Sexförbrytare ska genomgå behandlingsprogram i fängelset för att minimera risken att begå fler sexbrott.

Att: offrets skydd vid frisläppande av fängelsedömda stärks.

Att: straffen skärps och preskriptionstiden förlängs för sexualbrott.

Att: antalet synliga och närvarande poliser ökar. Det lokala trygghetsarbetet, inte minst för kvinnors trygghet i det offentliga rummet, behöver stärkas. Organiserade volontärinsatser under polisens ledning ska främjas.

Att: preskriptionstiden för sexualbrott mot barn tas bort och Polismyndigheten ges i uppdrag att prioritera anmälningar om sexualbrott.

Att: straffet för grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning skärps.

Att: alla kommuner tillgängliggör stöd och behandling för män som har problem med aggressivitet och våldsamt beteende.

Att: satsningar på forskning kring insatser som syftar till att våldsutövare förändrar sitt beteende och upphör med att utöva våld görs.

Att: stalkingparagrafen breddas så att förföljelse av flera personer i samma familj ska kunna räknas som ett samlat brott.

Att: myndighetsutövning och stödinsatser samt polisiära insatser ska samordnas för att bekämpa mäns våld mot kvinnor.

Att: den partner som döms för att ha dödat sin respektive inte ska kunna få vårdnaden om parets barn.

Att: våld i nära relationer ska beaktas i vårdnadstvister för barnens bästa.

Att: samtyckeslagen kontinuerligt utvärderas, följs upp och uppdateras.

Att: polisen får öronmärka resurser för att utreda sexualbrott och brott i nära relationer.

Att: polisen återinför specialavdelningar som endast jobbar med sexuella övergrepp. 

Att: sexualbrott får förhöjd prioriteringsgrad hos polisen.

Att: polisen har tillräckligt med resurser för att påbörja en utredning så fort som möjligt efter anmält brott av sexuellt våld eller övergrepp.

Att: polisen får tydliga riktlinjer om att betrakta våldtäkter som andra våldsbrott.

Att: polisen får direktiv att i våldtäktsutredningar använda befintligt metodstöd som redan idag används vid grova våldsbrott.

Att: det ska finnas kompetens att på ett professionellt och rättssäkert sätt ta emot och behandla den som blivit våldtagen på alla akutmottagningar, ungdomsmottagningar, primärvårdsjourer och vårdcentraler.

Att: polis, akutvårdspersonal, lärare, socialarbetare, domare, målsägarbiträden utbildas i bemötande av våldsutsatta flickor, kvinnor och icke-binära i drogberoende.

Begränsa pornografin på nätet 

Omfattningen och spridningen av porr, framför allt på internet, har ökat under flera års tid, samtidigt som porren blivit alltmer våldsam. Att internetporren är två klick bort i mobiltelefonen gör att porren även är lättillgänglig för barn och unga. 

Enligt Folkhälsomyndighetens nationella befolkningsstudie konsumerar 70 % av männen i Sverige pornografi medan 70 % av kvinnorna inte gör det. Bland de yngsta männen i åldern 16–29 år är 41 procent frekventa användare och tittar alltså dagligen eller nästan dagligen på pornografi. Motsvarande andelar för kvinnor 16–29 år är 3 procent. 

Pornografin påverkar uppfattningen om var gränserna går och vilka förväntningar en har i en sexuell relation. Detta begränsar både pojkars och flickors sexuella frihet och kan leda till skadliga attityder som främst drabbar flickor och kvinnor. 

LIBERALA KVINNOR VILL:

Att: skolverket får i uppdrag att ta se över hur skolorna arbetar med att förhindra att barn får tillgång till porr under skoltid, för att sedan ta fram nationella riktlinjer.

Att: åldersverifiering införs för internetporr.

Att: alla mobiloperatörer erbjuder kostnadsfria filter mot porr och våld i sina abonnemang som riktas till barn.

Att: en statlig utredning genomförs som utreder internetporrens konsekvenser för barn och lagregleringen ses över så att den blir teknikneutral.

HEDERSRELATERAT VÅLD OCH FÖRTRYCK

Hederskultur är ett begrepp för kulturella mönster som inskränker människors fri- och rättigheter i syfte att bevara familjens heder. Oftast är det flickor och kvinnor som utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck men även pojkar och unga män drabbas. Hedersrelaterat våld och förtryck kan ta sig uttryck på olika sätt, till exempel genom att familjemedlemmar utövar kontroll över klädval, socialt umgänge, val av partner och rörelsefrihet.

En del unga kvinnor och flickor kan även utsättas för kränkande ”oskuldskontroller” och könsstympning. Detta är ohyggliga övergrepp och kränkning av barns rättigheter. Familjens patriarkala och kollektiva uppfostran innebär att det kan finnas flera förövare – både män och kvinnor. Den heteronormativa strukturen med tydliga könsmönster gör att det anses skamligt att vara HBTQ-person och därför är denna grupp extra utsatt. Kultur eller religion får aldrig användas som ursäkt för att upprätthålla förtryckande sedvänjor.

2019 var de största invandrargrupperna från Indien, Afghanistan, Syrien, Irak, Iran, Eritrea och Pakistan. Flera av dessa länder har hederskulturen som en samhällsnorm. Man uppskattar att ca 100 000 unga lever under hedersrelaterat våld- och förtryck i Sverige. Enligt ny statistik var det 199 personer, mestadels barn, som blev bortförda från Sverige med hedersmotiv 2019. Alla yrkesprofessioner som kommer i kontakt med människor som får eller riskerar att få sitt privatliv, sin rörelsefrihet och/eller sin yttrandefrihet inskränkt med hänvisning till heder måste agera kraftfullare.

Den 1 juli 2014 gjordes ett antal lagändringar för att stärka skyddet mot tvångsäktenskap och barnäktenskap. Brotten ”Äktenskapstvång” och ”Vilseledande till tvångsäktenskapsresa” infördes. Den som är under 18 år får inte längre gifta sig i Sverige, men utländska barnäktenskap, tvångsäktenskap och fullmaktsäktenskap kan erkännas om det finns synnerliga skäl, det vill säga väldigt starka och tydliga skäl. Kraven för erkännande har visserligen skärpts men Liberala kvinnor vill att det inte ska finnas några undantag alls eftersom det finns en risk att de missbrukas.

Om en person som inte är svensk medborgare döms till svårare påföljd än böter kan det bli fråga om utvisning – antingen för att det finns risk för fortsatt brottslighet eller för att brottet anses så allvarligt att den dömde inte bör få stanna kvar i Sverige. Vi menar att det vid hedersrelaterade brott finns skäl att i större utsträckning än idag utvisa personer utan medborgarskap, även om brotten har lägre straffvärde än ett års fängelse.

Kunskapen om hedersbrott behöver öka. Ett verktyg är att använda så kallad ”flaggning” av hedersrelaterade brott. Syftet med systemet är att man lättare ska kunna övervaka och följa ärenden med hedersrelaterade motiv. Markeras ärendet som hedersrelaterat följer sedan flaggningen ärendet vidare i hanteringen. I Sverige används motsvarande brottskategorisering för till exempel brott i nära relationer.

LIBERALA KVINNOR VILL:

Att: utländska barnäktenskap, tvångsäktenskap och så kallade fullmaktsäktenskap aldrig ska kunna erkännas i Sverige.

Att: en återkommande nationell kartläggning om hedersproblematikens omfattning görs.

Att: samtliga kommuner och regioner upprättar handlingsplaner mot hedersrelaterat våld och förtryck, samt säkerställer kompetens hos relevant personal, och utser ansvariga samordnare.

Att: en översyn av LVU (lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga) görs för att arbeta in de särskilda förhållanden som problematiken runt hedersvåld för med sig. Detta i syfte att skydda den unge och jobba förebyggande när vårdnadshavare agerar för att förhindra insyn och insatser.

Att: det införs obligatoriska kurser på grundutbildningar vid universitet och högskolor samt görs ett nationellt kunskapslyft för alla som i sin profession kan komma i kontakt med hedersrelaterat våld och förtryck.

Att: hedersmotiv ses som en försvårande omständighet vid bedömningen av ett brotts straffvärde. 

Att: personer som inte är svenska medborgare som döms för hedersrelaterade brott ska utvisas i större utsträckning än idag.

Att: nationella kompetensteam skapas i åklagarväsendet och stärk kunskapen i rättsväsendet om bland annat hedersrelaterat våld och förtryck mot barn.

Att: utvisning alltid prövas när en person utan svenskt medborgarskap begår vissa typer av brott, till exempel grovt våld i nära relation eller hedersrelaterat våld och förtryck.

Att: sjukvården får verktyg att upptäcka och erbjuda adekvat hjälp åt flickor och kvinnor som utsatts för kvinnlig könsstympning.

Att: brottsrubriceringen och brottsskalan för oskuldskontroller skärps.

Att: både utförande och beställande av oskuldskontroller kriminaliseras och att en egen brottsrubricering utförs.

Att: flaggning av brott som rör hedersrelaterade ärenden införs.

Att: center för försvunna och bortförda barn införs. Samordna arbetet med att söka efter barn som avvikit från hemmet eller från placering samt barn som olovligen förts ut ur landet.

Att: att det, i bestämmelsen om att Socialtjänsten särskilt ska beakta att kvinnor som är eller har varit utsatta för våld i nära relationer kan vara i behov av stöd och hjälp, förtydligas att detta även inkluderar offer för hedersrelaterat våld och förtryck.

Att: skol- och elevhälsan har en nyckelroll i ökade insatser för att informera barn och unga om var de kan få hjälp och skydd mot hedersrelaterat förtryck. Särskilda informationssatsningar ska ges genom skolan och ska nå ut till elever i alla stadier, från grundskolans lägsta årskurser till gymnasiet. Det finns också mer att göra för att nå ut via sociala medier samt genom samarbete med civilsamhället.

Att: skolhälsovården rutinmässigt ska ställa frågor om våld vid de hälsobesök som varje elev ska erbjudas minst tre gånger under skoltiden. Tydliga riktlinjer om detta bör utredas.

Att: all förskoleverksamhet genomsyras av ett jämställdhetsarbete som inkluderar frågor som rör hedersrelaterat våld och förtryck.

Att: BVC gör hembesök hos nyblivna förstagångsföräldrar tillsammans med familjebehandlare från socialtjänsten i utsatta områden.

Att: de organisationer som arbetar med hedersfrågor får ökat stöd. Vi vill också se mer stöd till den feministrörelse som vuxit fram i utsatta områden.

Att: krav ställs på att föreningsverksamheter inte motverkar demokrati, jämställdhet eller integration.

Att: möjligheterna att ta vårdnadshavare som fört bort barn i förvar ökar. Ändra lagen så att föräldrar inte ska kunna säga upp barns medborgarskap utan godkännande av domstol.

Att: socialtjänstens befogenheter att besluta om obligatoriska insatser på hemmaplan stärks.

Att: det förebyggande arbete direkt mot vårdnadshavare stärks.

Att: formerna för förebyggande information och stöd till vårdnadshavare från Socialtjänsten och frivilligorganisationer ska ges för att stärka föräldrar som vill frigöra sina barn från en hederskultur.

Att: satsningar görs för att höja ungdomsmottagningarnas kunskap om våld och hedersförtryck i unga relationer.