När ett barn föds förändras livet i grunden, och en sådan omvälvande förändring måste båda föräldrarna dela ansvaret för. Därför införde Liberalerna redan 1994 den första öronmärkta månaden i föräldraförsäkringen – den så kallade pappamånaden.
Reformen blev startskottet för en mer jämställd syn på föräldraskap. Sedan dess har Sverige tagit viktiga steg, men utvecklingen har stannat. Trots att tre månader i dag är öronmärkta för vardera föräldern tar pappor fortfarande bara ut 31 procent av föräldraledigheten, enligt Försäkringskassan statistik från 2024. Det är dags att ta jämställdheten på allvar och införa en fjärde
pappamånad.
Konsekvenserna av dagens system är tydliga. Kvinnor är i genomsnitt borta från arbetslivet i 12,7 månader under barnets två första år, medan män är hemma i 3,4 månader. Det handlar inte om enskilda val, utan om ett system som fortfarande styr mot ojämställdhet. Kvinnor tappar inkomst, pension och därmed frihet i ett system som staten subventionerar. Pappor går miste om tid med sina barn som aldrig kommer igen. Sverige, som en gång var en
förebild i världen, har stannat upp medan våra nordiska grannar har fortsatt framåt.
På Island är nästan hela föräldraledigheten individualiserad, endast två månader kan överlåtas. I Finland får varje förälder 160 dagar, varav bara 63 går att ge bort. Danmark, som länge låg efter, har infört nio ickeöverlåtelsebara veckor per förälder. Sverige, som var först
ut med öronmärkta dagar, har i dag 90 per person, men har inte rört modellen på över åtta år.
Föräldraförsäkringen bygger fortfarande på en föråldrad föreställning: att mamman ska ta det största ansvaret för barnen, medan pappan fortsätter arbeta heltid. Det syns i livsinkomsten, karriärutvecklingen och pensionen. Kvinnor halkar efter, medan männen får rollen som ”hjälpande hand” i stället för som likvärdig förälder.
Vissa hävdar att familjer ska få välja själva, men verklig, liberal valfrihet förutsätter att båda föräldrarna har samma faktiska möjligheter att välja. I dag begränsas den friheten av normer, arbetsgivares förväntningar och ekonomiska skillnader.
Forskningen är tydlig: fler ickeöverlåtelsebara dagar är det mest effektiva verktyget för att öka pappors uttag och skapa verklig jämställdhet. Det handlar inte om att bestämma hur familjer ska leva, utan om att skapa förutsättningar för att varje förälder ska kunna ta sitt ansvar och sin rättmätiga plats i barnets liv. Ett jämställt uttag av föräldradagar är inte bara en kvinnofråga – det är en frihetsfråga, en barnrättsfråga och en samhällsekonomisk fråga.
Barn har rätt till nära relationer med båda sina föräldrar. Kvinnor har rätt till ekonomisk trygghet. Män har rätt att vara närvarande från dag ett, inte som extraföräldrar utan som en självklar del av familjens vardag.
Sverige behöver ta nästa steg. Därför borde Sverige införa en fjärde pappamånad. Resten av dagarna ska fortsatt kunna delas fritt mellan föräldrarna. En sådan reform skapar balans, stärker relationen till barnet och minskar risken för att en förälder fastnar i huvudansvaret.
Jämställdhet sker inte av sig själv. Den kräver mod och reformvilja. På 1990-talet formade Liberalerna föräldraförsäkringen för ett nytt, mer jämställt Sverige. Nu är det dags att göra det igen – för framtidens föräldrar, för barnen och för friheten.
Malin Sjöberg Högrell
Ordförande Liberala Kvinnor
Anton Holmlund
Ordförande Liberala ungdomsförbundet
Artikeln publicerades 23 november 2025 i Västerås Läns tidning
