Sju års väntan på diagnos är ett haveri – det är dags för en nationell endometriosreform, anser Malin Sjöberg Högrell och Jennie Thorgren från Liberala Kvinnor.
En 15-åring kräks av menssmärta på skoltoaletten. En 28-åring tackar nej till jobbresor eftersom mensen kan slå ut hela veckan. En 42-åring sjukskriver sig, trots att rätt vård hade kunnat ge ett fungerande arbetsliv. Dessa fiktiva scenarier är inte ovanliga, enskilda tragedier. Det handlar om ett systemfel.
Endometrios är en kronisk, inflammatorisk sjukdom som drabbar cirka var tionde person med livmoder. Sjukdomen orsakar smärta, infertilitet och nedsatt livskvalitet. Ändå tar det i Sverige i genomsnitt sju till tio år att få diagnos, enligt en rapport från Socialstyrelsen. Under dessa år förlorar människor skolgång, arbetsförmåga och ibland möjligheten att få barn.
Detta sker inte för att smärtan är okänd. Det sker för att vårdsystemet inte fungerar, och är byggt för den som orkar kämpa eller som dragit en vinstlott i vårdlotteriet.
Tillgången till endometriosvård skiljer sig mellan regioner. Remissvägar är otydliga eller blockerade. Primärvården saknar ofta mandat att skicka patienter direkt till specialist i en region med expertis.
Resultatet blir ett vårdlotteri. Den som orkar läsa på, tjata och söka vård om och om igen, får ibland hjälp. Den som inte orkar – eller inte blir tagen på allvar – blir kvar i smärtan.
Specialiserad vård, kirurgi och forskning beskrivs som dyrt, vilket det är – som all vård. Men argumentet håller inte, då det är en investering att rusta upp endometriosvården.
Sena diagnoser leder till upprepade vårdbesök och sjukskrivningar. Arbetsgivare drabbas av frånvaro och samhället betalar för att rätt vård inte ges i tid.
Tidiga insatser behövs. Det är billigare att behandla rätt än att ignorera. Det finns riktlinjer från Socialstyrelsen. Men de är inte tillräckligt kända i vården.
Endometrios kräver tidig specialistkompetens. Primärvården ska kunna remittera direkt till endometrioscentrum vid tydlig misstanke. Om smärtlindring eller basal kirurgi inte ger resultat, ska vården skyndsamt erbjuda en second opinion och remiss till nationell högspecialiserad vård.
Ingen ska fastna i ineffektiv behandling på grund av otydliga remissvägar eller regionala låsningar. Staten behöver ta ett tydligare ansvar genom en nationell vårdförmedling som aktivt styr patienter från regioner med långa köer till centrum för nationell högspecialiserad vård (NHV).
För personer som bor långt ifrån specialistteam krävs också statligt finansierade digitala specialistmottagningar. Vård efter behov måste väga tyngre än geografiska gränser.
Mensvärk som leder till skolfrånvaro är inte normalt. Skolhälsovården ska fungera som en tidig varningsklocka genom obligatoriska frågor om menssmärta och tydliga remissvägar till ungdomsmottagning eller gynekolog.
Samtidigt behöver fertiliteten skyddas. Sverige bör erbjuda kostnadsfri äggfrysning för kvinnor med svår endometrios innan de riskerar att drabbas av infertilitet på grund av omfattande kirurgi.
Sju års väntan på diagnos är ett haveri – det är dags för en nationell endometriosreform.
Malin Sjöberg Högrell (L), ordförande för Liberala Kvinnor och regionråd i Uppsala
Jennie Thorgren (L), talesperson för jämställd hälsa och vård, Liberala Kvinnor
Texten publicerades på Dagens Medicin den 23 februari 2026.
